Jag läser och hör om regeringen och SD:s budget för nästa år. Att de satsar på militär upprustning och på dyr kärnkraft är ju tydligt. Men, som tidningen Arbetet skriver, så är: ”Sänkt skatt på arbetsinkomster den reform som regeringen satsar mest på i sin budget för nästa år”. Förutom andra skattesänkningar, som minskad bensin- och flygskatt, så sänks skatterna på arbetsinkomster, pensioner och s.k. ISK-sparande. Enligt Dagens Industri minskar detta statens inkomster med 18 miljarder kronor. Men enligt Arena Idés statistiker Vilgot Österberg så sänks (bara) inkomstskatterna med 26 miljarder. Men även 18 miljarder låter ju som mycket pengar. Det råkar för övrigt vara precis lika många miljarder som staten spenderade på ”Klimat, miljö och natur” år 2023. Nu var ju detta inte en av de större posterna (speciellt inte under denna regering). Men även om vi jämför med en större utgiftspost från 2023 som ”Hälsovård, sjukvård och social omsorg”, som kostade 109 miljarder, så är 18 eller 26 miljarder kronor mycket.
Jag ser på SVT att Sverigedemokraternas ekonomiskpolitiska talesperson Oscar Sjöstedt säger att ”skattesänkningarna främst kommer gynna låg- och medelinkomsttagare”. Att politiker på högerkanten ofta har en konstig och skev bild av vad som är vanliga löner har jag skrivit om förut. De använder nästan alltid olika ”vanliga” yrkesgrupper som ett sorts skynke för att dölja sitt verkliga stöd åt dem som har mest. Det är inte så lätt att orientera sig i de uträkningar som finns om hur olika inkomstgrupper ska ”gynnas” av skattesänkningen. Enligt regeringen själv så minskar skatten ”i genomsnitt med 1900 kronor per år för dem som omfattas av förslaget om förstärkning av det ordinarie jobbskatteavdraget”. Det innebär 158 kronor i månaden.
Enligt tidningen Syre ser fördelningsprofilen av skattesänkningen ut så här:
Inte precis mest till ”låg- och medelinkomsttagare”.
Något annat hade också varit förvånande från en högerregering.
Ändå tycker jag inte att det är den ojämna fördelningen som är värst, utan just själva skattesänkningen. Jag vet att det finns människor som har mycket små marginaler och att en hundring mer eller mindre kan göra viktig skillnad i tillvaron. Det är en anledning för mig att vara socialist och för en annan fördelning av samhällets rikedomar. Men jag vill ändå påstå att de flesta medel- och höginkomsttagare i Sverige inte har det knappt på detta vis. Däremot har vi alla ett gemensamt samhälle som fungerar allt sämre oavsett om vi pratar om sjukvård, äldreomsorg, skola, järnvägar eller annat sådant som vi bekostar med skatt. Alla våra gemensamma 158 kronor behövs innerligt väl där, bland annat för att se till att de som har det sämst ska klara sina marginaler. Att vi dessutom skulle kunna beskatta kapitalinkomster för att istället öka statens inkomster är ytterligare (en annan) fråga. Eller att om vi i dag hade lagt samma andel av inkomsterna på gemensam välfärd som år 2000 så skulle stat, kommuner och regioner haft över 300 miljarder kronor mer att röra sig med – varje år!
