Den här veckan har innehållit en hel del av det som gör att Sverige numera framstår som ett mycket extremt land. Ett land där marknadsvansinnet gått längre än på många andra håll. Och med en regering som är både faktaresistent och direkt lögnaktig.
Först var det nyheten om att flera HVB-hem, alltså institutioner för unga som omhändertagits enligt LVU (lagen om vård av unga) drivs av den organiserade gängbrottsligheten.
Den här verksamheten släppte in privata företag för 40 år sedan. Då var det bara fyra procent som var i privat drift. Idag är närmare 80 procent av verksamheten privat. En verksamhet som är mycket lönsam och med svag kontroll. Tommy Lundström, professor i socialt arbete vid Stockholms universitet och Marie Sallnäs, professor i socialt arbete vid Stockholms universitet skrev redan 2019 om detta i tidskriften Socialpolitik:
Hvb, hem för vård eller boende, är kanske det fält inom välfärdsområdet där privatiseringarna gått som längst. Avkastningen är mycket hög, 20 procent. En siffra som sticker ut.
Vinstintresset har släppts in och den statliga kontrollen minskat inom ett område som inte borde få fungera som en marknad. Ett av resultaten är att kriminella nätverk, med näsa för profit och som en del av sin övriga ”affärsverksamhet” tagit över delar av HVB-hemmen.
Ett annat exempel på vansinnet med att lämna över till marknaden, med vinst som överordnat mål, fick vi i samma vecka när SJ meddelade att de ska sluta köra tåg på sträckan Uppsala – Stockholm. SJ är för en mängd tågresenärer redan ett skrämmande exempel på hur det kan går när privat vinstintresse istället för samhällsintresse får styra. När något som tidigare fungerade slutar fungera.
SJ, som år 2023 hade en rörelsevinst på en halv miljard, säger nu att man inte har råd att driva tågtrafiken på denna sträcka. De säger: ”vi förlorar 50 miljoner kronor per år på den här sträckan”. SJ:s vd och koncernchef, Monica Lingegård, som tjänar drygt 512 000 kronor i månaden, säger att det är ”problematiskt” att konkurrera med de skattefinansierade pendeltågen (SL+UL). Men just detta är väl ett av de många problemen. Varför ska samhällsnödvändiga funktioner konkurrera med varandra? Idiotiskt tycker jag.
Sen var det den där presskonferensen där Tidöregeringens medlemmar presenterade den nya reduktionsplikten som enligt energi- och näringsminister Ebba Busch ska ”göra det billigare att vara svensk” men också också kunna nå klimatmålen för 2030.
Här gjorde journalister på SVT ett bra jobb när de avslöjade bluffen med att regeringen bara redovisade det mest förmånliga scenariot av de två som räknats ut av Naturvårdsverket. Och frågan som hänger kvar är ifall miljöminister Pourmokhtaris ljuger rakt upp och ner eller bara som hon säger fått ”siffrorna levererade till sig”.
Veckan ”avslutas” med att vi får höra ett exempel på regeringens faktaresistens och ovilja att grunda sina beslut på rejäl kunskap, när finansminister Svantesson intervjuas av SVT. På frågan: ”har ni utrett om det finns andra system som kan skapa den stabiliteten i elsystemet bättre eller billigare än kärnkraften?” svarar ministern:
Nej, man behöver inte utreda allt man vill veta mer om. Genom att lyssna på våra experter på departementet så har vi kommit fram till att det är denna väg som vi ser är bästa vägen framåt för Sverige.
Ett mycket märkligt yttrande då regeringen helt uppenbart INTE vill ”veta mera” om alternativ till att satsa på kärnkraften. Och central i den andra meningen är orden: ”VÅRA experter”.
