Idag är det den 8 mars, den internationella kvinnodagen. Det finns all anledning att uppmärksamma detta för alla som bryr sig om rättvisa. Överallt i världen lever människor i eländiga klassamhällen och under avskyvärda förtryckarregimer. Värst är det för dem som drabbas av krig som de inte själva valt. Men i alla dessa situationer är det än värre för kvinnorna. De tvingas leva på lägre löner, de har lägre grad av inflytande och de och deras kroppar kontrolleras av män. Fortfarande är till exempel inte rätten till abort garanterad på många platser. Och även om kampen för fri abort gått framåt så har vi också sett skrämmande bakslag till exempel i USA.
Sverige hör i en internationell jämförelse till de länder där kampen för jämlikhet och kvinnors rättigheter kommit längre. Men mycket återstår. Och en del saker går faktiskt åt helt fel håll. Då tänker jag inte ”bara” på en sådan sak som att nedrustningen av välfärden drabbar kvinnor mer än män. Det finns annat också:
SIFO gjorde till exempel en undersökning om begreppet feminist/feminism. Enligt denna undersökning så var andelen män mellan 30-64 år som kallade sig feminister ungefär 50 procent 2014. Men år 2018 hade den minskat till ungefär 25 procent. Bland kvinnor hade istället andelen ökat till 72 procent. Den högsta andelen som betraktade sig själva som feminister fanns bland kvinnor i åldersgruppen 15-29 år. Detta återspeglar den växande klyfta mellan yngre kvinnor och män vad gäller värderingar som det nu alltmer talas om (se till exempel Annie Croona i ETC).
Och nu rapporterar Medlingsinstitutet att för första gången på 15 år ökar löneklyftan mellan män och kvinnor.
I LO:s senaste Jämställdhetsbarometer kan man läsa att en genomsnittlig månadslön för kvinnor i arbetaryrken 2021 var 23 210 kronor. Det är också så att 52 procent av kvinnor i arbetaryrken arbetar deltid eller har otrygga anställningar.
Dessa klyftor påverkar naturligtvis många saker i livet. En sak jag naivt nog trodde försvunnit var att kvinnor hindras att skilja sig på grund av deras ekonomi. Men enligt en undersökning som Ipsos genomfört så är det Hela 21 procent av kvinnorna i Sverige som menar att de inte skulle ha råd att separera idag. 37 procent av de svenska kvinnorna anser att deras ekonomi är ett ganska stort hinder för att kunna separera från sin partner.
Det finns alltså mycket att slåss för fortfarande när det gäller jämlikheten, även i ett land som Sverige.
Feminismen och socialismen
Jag skrev ovan att antalet män som kallade sig feminister hade minskat år 2018. Kanske är det ännu värre nu. Men samma år var vår nuvarande statsminister Ulf Kristersson i en partiledarutfrågning på SVT. Då sa han:
…..jag har en gammal bild av feminism från min ungdom, då var vänster och feminism samma sak. Så är det inte längre och då är jag inte sämre än att jag kan ändra mig. Jag har tre döttrar, jag tycker de ska ha samma rättigheter som alla killar. Ja, jag är feminist.
Jag vet inte ifall Kristersson håller fast vid detta. Han har ju ändrat sig i många avseenden under de senaste sex åren. Men i någon mening var det ett uttryck för framgång för den feministiska tanken att även borgerliga började använda beteckningen. Ändå är det så att till exempel 8 mars har sina rötter i arbetarrörelsen och socialismen. För tolv år sedan skrev jag om detta på denna blogg (som då var ganska nystartad):
Många känner till att 8 mars är den internationella kvinnodagen. Men färre vet nog att beslutet om att organisera en internationell kvinnodag togs på en internationell socialistisk kvinnokonferens i Köpenhamn redan år 1910 och började organiseras runt om i världen redan året därpå. Inspirationen till att föreslå 8 mars kom från USA där socialistiska kvinnor redan organiserat kvinnodagsdemonstrationer i flera år. Att initiativet till 8 mars ursprungligen kom från den socialistiska rörelsen betyder inte att arbetarrörelsen var ensam om ”kvinnofrågan”. Tyvärr var det inte heller så att förståelsen för kvinnornas krav och rättigheter alltid var så hedervärd inom arbetarrörelsen. Kvinnorna har fått slåss för att ta plats och få respekt även inom arbetarrörelsens organisationer och behöver fortfarande göra det. Och det är faktiskt inte så länge sedan som begreppet feminism blev allmänt accepterat. Men trots detta så hänger kampen för kvinnornas rättigheter och kampen för välfärd och social rättvisa ihop, eller kanske rättare de måste hänga ihop. Det går inte att genomföra social rättvisa och utelämna halva mänskligheten. Men det går inte heller att hävda de flesta kvinnors rättigheter utan framgång i kampen för rättvisa och välfärd. ………….
och:
På samma sätt som ingen socialist är trovärdig idag som inte tar in det ekologiska perspektivet så måste feminismen vara en del av den socialistiska rörelsen. Jag vet att det finns många olika sorters feminism och många teorier som jag inte har någon vidare koll på, men jag tvekar ändå inte att kalla mig feminist. För detta och för det jag tror att jag har förstått om vad det betyder är jag tacksam till många olika kvinnor som jag känt.”
Så uppmärksamma gärna 8 mars. Till exempel genom att demonstrera.
Här i Uppsala samlas till exempel Ung Vänster på Stora torget kl. 18:30. I andra städer kan du hitta vad som sker genom att googla på ”8 mars demonstrationer”.
Kommentarer är stängda.