Igår den 7 februari meddelade säkerhetspolisen och åklagaren vid Riksenheten för säkerhetsmål att utredningen om sabotaget vid gasledningarna Nord Stream 1 och 2 läggs ner. Säkerhetspolisen skriver:
Förundersökningen inleddes för att utreda frågan om sabotaget var riktat mot Sverige och därmed hotade Sveriges säkerhet. Utredningen har kunnat påvisa att så inte varit fallet.
Därför säger man att utredningen nu läggs ner. Men är det verkligen bara därför?
Det var den 26 september 2022 som detonationerna inträffade vid gasledningarna i Östersjön.
Såvitt jag minns talade alla medier och alla tongivande mediefigurer då om att det var Ryssland som låg bakom detta. Det passade bra in i den etablerade bilden av Ryssland som vår ständiga onda fiende. Men kanske passade det lite för bra. En omedelbar fråga alla borde ha ställt sig var ju varför Ryssland, som genom Gazprom äger 51 procent i Nord Stream 1 och 100 procent i Nord Stream 2, skulle vilja spränga sin egen gasledning.
SVT som våren 2022 talade mycket om olika ryska båtar säger nu:
Under utredningens gång har det enligt SVT:s källor funnits planer på en ganska transparent redogörelse för media….. Nu blev det inte så. I stället valde Åklagarmyndigheten att göra sig otillgängliga för intervjuer och att bara skicka ut ett pressmeddelande där det varken ges något svar på vem eller varför.
Till tidningen Ny Teknik säger åklagare Mats Ljungqvist:
Vi har ju en uppfattning om vad förundersökningen har landat i, men den vill vi av olika skäl inte redovisa. Då vill vi vare sig bekräfta eller avföra saker.
SÄPO och åklagaren vet alltså, men de vill inte berätta vad de vet. Frågan är varför?
SVT säger nu även att det svenska ”upplägget” framstår ”som en ganska bekväm utväg”. Vilken obekväm sanning handlar det då om?
Kanske detta?
Det har från både medier i USA och Tyskland hävdats att det är Ukraina som på något sätt ligger bakom sprängningen.
Under hösten 2023 rapporterade Expressen att den tyska segelbåten Andromeda, som misstänks ha använts vid sprängningarna, låg förtöjd i en hamn i Blekinge tolv dagar före attentatet. Båten ska enligt tidningen ha seglat under tysk flagg men ombord fanns en grupp östeuropeiska män och en kvinna. Den 21 maj 2023 berättade tidningen också i samarbete med europeiska medier att en 26-årig ukrainsk soldat med falskt pass och ett brevlådeföretag i Warszawa var två heta spår i den tyska utredningen kring sabotaget av gasledningen Nord Stream. Och den 6 juni förmedlade Expressen också uppgifter från Washington Post. Genom läckta dokument visade de att USA fick uppgifter om att en ukrainsk grupp hade planer på att spränga Nord Stream, redan tre månader innan sabotaget inträffade.
Som Yle skriver så är ”De flesta experter överens om att det behövdes både expertis och finansiering för att genomföra sabotaget – vilket pekar på att en statlig aktör har haft ett finger med i spelet”.
Yle påpekar också att:
Ukraina har varit väldigt kritiska mot det ekonomiska samarbetet mellan Europa och Ryssland som ryssarna använde för att finansiera sitt krig i Ukraina. Så där kan man också se Ukraina som en aktör som gynnades av den här explosionen.
Om vi alltså ser till några som gynnades av sabotaget mot Nord Stream så gäller detta både för USA som alltid varit tydliga motståndare till Nord Stream och alltså sannolikt visste om att sabotaget skulle ske och Ukraina som naturligtvis vill störa Ryssland export av gas.
Men det är här det börjar bli obekvämt. Som på SVT:
Hade Sverige pekat ut Ukraina, som nämns i läckor i tyska och amerikanska medier kopplat till en attentatsgrupp i segelbåt, skulle det riskera att få säkerhetspolitiska följder som sätter västvärldens stöd till landet i gungning.
Eller som forskaren och krigsvetaren Ilmari Käihkö säger till YLE:
Vill vi verkligen veta och publicera sanningen ifall vi inte gillar den?
Om vi:
…säger att det är Ukraina som ligger bakom så kommer det att lyfta väldigt obekväma frågor om stödet till landet i kriget.
Om Ukraina alltså på något sätt låg bakom sprängningen (och USA kände till det innan) är det i så fall en kunskap som skulle få ”säkerhetspolitiska följder som sätter västvärldens stöd till landet i gungning”? Är det så SÄPO, åklagaren (och förmodligen också regeringen) tänker?
Ja, inte vet jag. Jag vet inte heller vilka konsekvenser det skulle få för min syn på läget eller Rysslands invasion av Ukraina. Inga alls, tror jag. Men kanske skulle sanningen om det som hände visa för många att verkligheten inte heller i detta fall är så enkel som i den dominerande krigsberättelsen. Det tror jag vore bra. Att dölja sanningen är i alla fall fel väg att gå.
Kommentarer är stängda.