Under natten till söndagen den 28 januari dog tre soldater. Att unga människor dör är naturligtvis alltid hemskt för deras nära och kära. Även vi andra kan förstå det. Samtidigt gör de flesta av oss en skillnad på soldater som utbildats för att döda och/eller dö och civila människor, främst kvinnor och barn, som inte deltar i krigandet. Därför har vi även lagar inom det som kallas folkrätten för att försöka förhindra angrepp på civila. Anfall får – som det står på regeringens hemsida – ”endast riktas mot militära mål”. (Om det absurda men samtidigt nödvändiga i att ha lagar ”för en i sig själv så motbjudande verksamhet som krig” skrev jag i en blogg för fyra år sedan. Läs gärna den också.)
De tre dödade soldaterna var absolut inte ensamma om att dö i denna stund. Samtidigt med dem dog en stor mängd människor, direkt och indirekt, av våldet i olika krig. Alla dessa döda sörjs av ännu fler människor. Men de tre soldaternas död fick omedelbart mycket större konsekvenser än många andras död. Konsekvenser som handlar om hämnd och ännu mer våld och ännu mer död. Och om att värdet på människoliv räknas mycket olika.
De tre döda soldaterna befann sig på en militärbas. Det var alltså inte något civilt mål som angreps. I alla fall blev den utsatt för ett anfall av drönare. Militärbasen där de tre soldaterna dödades var inte i deras eget land. De var långt hemifrån, i nordöstra Jordanien nära gränsen mot Syrien. De tillhörde jordens största militärmakt USA, med baser runt om i hela världen. Även i denna del av världen har denna imperiemakt många baser (se bild).
USA:s statsledning säger att det är Iran som ”ligger bakom” och som beväpnar olika grupper som är fientliga till USA och till Israel. På fredagen attackerade USA:s militärmakt därför 85 mål på sju platser i Syrien och Irak och på lördagen 36 mål på 13 olika platser i Jemen.
På samma sätt som Iran säkert ”ligger bakom” och stöder olika militära grupperingar i denna del av världen så vet vi med all säkerhet att USA inte bara agerar på egen hand utan också stöder Israel och dess pågående krig i Gaza.
I en viktig artikel i nättidningen Internationalen skriver Gilbert Achkar om denna speciella upptrappning från USA:s sida: ”Gaza: USA:s och Israels första gemensamma krig.” Han visar där hur USA efter 7 oktober skickade två amerikanska hangarfartygsgrupper till östra Medelhavet, en marin interventionstrupp samt en amfibieanfallsgrupp och atomubåten USS Florida, som bär kryssningsmissiler. Detta var för att redan då ge Israel ett regionalt skydd ”så att landet kunde ägna större delen av sina styrkor åt ett krig mot Gaza”. Därefter har USA också beväpnat Israel ytterligare genom att skicka 57 000 artillerigranater och 15 000 bomber till sin allierade. Bomber på nästan ett ton vardera som ”kan jämna en flera våningar hög byggnad med marken”. ”Fram till den 25 december hade USA försett Israel med 244 vapenleveranser via transportflygplan samt 20 försändelser med båt.”
De tre döda soldaterna dog en för dem och deras familjer sorglig död. Men ärofull var den inte. De dog som en del av en krigisk imperialistmakt som i denna stund står bakom det folkmord som bedrivs av Israel. USA:s president och statsledning reagerar som så ofta förut genom att ta till ännu mera våld. Orsaka ännu mera död.
USA skulle istället kunna lämna denna del av världen ifred, dra tillbaka sina trupper och sluta stöda den högerextrema regimen i Israel. Det vore det bästa sättet att säkra livet på andra unga medborgare i USA.
Kommentarer är stängda.