”Med vapen i hand”, för vad då?

I samband med konferensen Folk och Försvar i Sälen sa statsminister Kristersson att det finns problem med ”försvarsviljan” hos vissa invandrare. Så här uttryckte han sig:

Ytterst handlar det om att med vapen i hand, och med livet som insats, försvara Sverige, våra värderingar och vårt sätt att leva. Medborgarskap är inte en resehandling”.

Yttrandet var både en del i den allmänna militaristiska kampanjen och en del i den pågående tävlingen om att vara mest fientlig mot människor som flytt eller invandrat till Sverige. En tävling som tyvärr även socialdemokraterna numera deltar i. Men naturligtvis blev Kristersson kritiserad för yttrandet. Han hänvisade då till en undersökning från Plikt- och prövningsverket, gjord bland ungdomar födda 2004. Men som vanligt hade Tidöregeringen klent stöd i forskningen. Det var nämligen bara 120 personer som svarade på den undersökningen, alltså ett mycket tunt underlag. Inte heller Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) gav stöd till statsministerns yttrande. De hade istället kommit fram till att utrikes födda hade en något högre ”försvarsvilja” än inrikes födda.

Däremot kom FOI i sin rapport ”Svenskarnas försvarsvilja” fram till en del andra intressanta samband. Till exempel att kvinnor ställer sig betydligt mer tveksamma till att strida med vapen i hand än män. Det är också mer än 20 procent av kvinnorna som är tveksamma eller motståndare till tanken på ”väpnat motstånd”.

Ännu intressantare är sambandet med ens ekonomiska position i samhället. Rapporten gjorde ”en grov indelning på förvärvsinkomst” i kronor och år före skatt enligt följande: ”låginkomsttagare (0 – 249 999), medelinkomsttagare (250 000 – 499 999) och höginkomsttagare (500 000 – ).” FOI skriver:

Det råder ett statistiskt signifikant samband mellan den allmänna försvarsviljan och bak-grundsfaktorn inkomst. Den allmänna försvarsviljan tenderar att förstärkas med högre inkomst. Ju mer du tjänar desto villigare är du att delta i krigsmakten, i både stridande och icke stridande roller. Och den starkaste försvarsviljan, i synnerhet för rollerna som innebär fara för livet, uppvisar egenföretagare.

I hela befolkningen är det faktiskt nästan 20 procent som mer eller mindre ifrågasätter meningen med att göra väpnat motstånd.

Gruppen av människor som angrips av statsministern och hans kollegor för bristande ”försvarsvilja” är alltså ganska stor. I ett samhälle med växande klassklyftor och ökad politisk polarisering borde det inte vara förvånande. Det är nog ganska många som inte känner sig delaktiga i det statsministern kallar ”våra värderingar och vårt sätt att leva”. Värderingar som numera innebär att den som ifrågasätter upprustning blir kallad ”landsförrädare” av högern. Hycklande värderingar som innebär att försvara vissa liv men inte andra i världen (läs: ukrainare men inte palestinier). Värderingar som innebär att krypa för vissa diktaturer men bojkotta andra (läs: Turkiet jämfört med Ryssland). Värderingar som innebär att sluta upp bakom anfallskrig om de förs eller stöds av USA.  Värderingar som innebär att öppna upp Sverige för krigsalliansen Nato, för USA-baser på svensk mark och accepterande av kärnvapen.