Tryck ”Enter” för att hoppa till innehåll

Gaza – fienders fiender, fienders vänner och vi

Över 15 000 människor, varav fler än 6 000 barn. Så många människor har Israel dödat i Gaza under loppet av ett fåtal veckor – och siffrorna fortsätter stiga.

Enligt The New York Times är dödssiffran för kvinnor och barn i Gaza dessutom högre än för andra krig under senare år.  Israelexperten Isabell Schierenbeck säger att siffran är ”högre än under Irakkrigets första år och mer än dubbelt så hög som under hela det pågående Ukrainakriget”.

Dessutom använder Israel svält som ett vapen, vilket påpekats av organisationen Oxfam. Bara 2 procent av den vanliga maten levereras till Gaza sedan belägringen infördes. Rent vatten har nu nästan tagit slut. Det uppskattas att endast tre liter rent vatten nu finns tillgängligt per person.

Israels avstängning av el har också stört livsmedelsförsörjningen genom att påverka kylning och bevattning av grödor. Över 15 000 bönder har förlorat sin växtodling.

Situationen i Gaza är lika skrämmande som ofattbar.

Och ja, jag tycker att Hamas attack den 7 oktober också var fruktansvärd.

Och ja, jag tycker att all form av verklig antisemitism är både avskyvärd och dåraktig.

Men jag kan inte förstå att någon människa med ett uns av humanitet eller rättvisekänsla kan betrakta situationen utifrån och säga att den israeliska staten gör rätt och har rätt att göra det den gör. En stor del av västvärlden under ledning av USA och inklusive Sveriges högerregering, håller sig med så uppenbart dubbla måttstockar när det gäller vilket våld som ska fördömas. Ryssland eller Hamas jättelätt att fördöma. Men USA eller Israel inte alls samma sak.

I den komplicerade värld som vi lever i händer det att skurkar eller våra fienders fiender säger sådant som låter sant och bra.

Således kan Putin, som är huvudansvarig för ödeläggelsen av Ukraina, säga att bara människor ”med ett hjärta av sten” kan tysta se på vad som händer i Gaza. Han har också sagt att USA agerar utan hänsyn till det palestinska folkets intressen och att det måste fattas ”ett beslut i FN:s säkerhetsråd om att skapa en oberoende, suverän palestinsk stat”.

Sant. Men det gör inte vår fiendes fiende till vår vän. Även Putin använder sig uppenbart av dubbla måttstockar och är vår fiende.

Även Turkiets president Erdoğan har sagt sådant som vi kan hålla med om, till exempel att: ”Israels premiärminister Benjamin Netanyahu borde ställas inför rätta för att vara en krigsförbrytare”.

Han har också sagt att ”generalsekreteraren Antonio Guterres uppriktiga ansträngningar saboterades av säkerhetsrådets medlemmar”.

Men detta gör inte Erdoğan till vår vän. Vi vet att även han håller sig med dubbla måttstockar och vi glömmer inte hans förtryck och våld mot det kurdiska folket.

Men vänta nu, är Erdoğan våra fienders fiende, alltså fiende till den svenska högerregeringen? Han är ju med i krigsalliansen Nato. Han är ju den där statsledaren vars uttalanden, till exempel om Hamas, vår utrikesminister ”inte recenserar”. Och Sveriges statsminister är lika konsekvent i att stänga sitt hjärta och se bort när det gäller det kurdiska folkets lidande som när det gäller det palestinska folkets fasor.

Den svenska högern försöker alltid blanda bort korten. De kallar fredsvänner för ”Putinkramare”, de kallar dem som vänder sig emot Israels förtryck av palestinierna för ”antisemiter”. De kallar dem som stöder kampen för det kurdiska folkets rättigheter för ”terrorister och säkerhetsrisker”.

Men sanningen är att det är vi som är konsekventa. Det är vi inom vänstern, freds- och solidaritetsrörelsen som har principer, som står upp mot förtryck och våld. Den svenska högern däremot, den följer egentligen bara en enda princip: följ efter USA. Gör och tyck som statsledningen i USA och dess krigsallians. Och om det då finns en ”Hamas-kramare” och uppenbar anti-demokrat som råkar vara med i samma allians så kastas alla eventuellt resterande principer över bord. Då blir även han en vän under storebror USA:s överinseende.

Kommentarer är stängda.