Den amerikanska affärstidningen Forbes har publicerat listan över de rikaste i världen år 2023. Den återges i Svenska Dagbladet. Tesla-grundaren Elon Musk är just nu den rikaste människan på jorden. Han äger motsvarande 243 miljarder dollar eller 2 544 miljarder kronor. För att få en viss förståelse för hur mycket det är kan man jämföra med den svenska statens totala utgifter 2023 som ligger på 1 195 miljarder kronor, alltså mindre än hälften av Musks rikedom.
Att det är en mycket mäktig motståndare som svensk fackföreningsrörelse nu kämpar mot (för att få kollektivavtal) är alltså lätt att förstå.
Problemet med rikedomen
Borgerliga politiker och tänkare brukar ofta säga att det inte är rikedomen som ska bekämpas utan fattigdomen. De säger det gentemot socialister som vill utjämna klyftor och ”ta från de rika”. Enligt dessa borgerliga tänkare är det bara bra med rikedom och superrika människor. På något vis så ska det enligt deras teori (kallad ”Trickle down”, nedsippring på svenska) komma alla till nytta så att även de fattiga får det bättre.
Men för det första är det alltmer belagt genom forskning att samhällen med stora klyftor är sämre samhällen att leva i för de flesta, när det gäller sådant som tillit, hälsa, grad av våld och liknande.
För det andra är det ett problem – och ett stort sådant – att med rikedom följer makt. Och med superrikedomar följer en ofantlig makt. En makt som inte bara står i motsättning till demokratin utan också hotar den. Exemplet med Musk som tycker att svenska kollektivavtal är galna och därmed struntar i dem är bara ett litet exempel på detta problem.
Ett ytterligare stort och växande problem med de superrika är att de föröder den jord som vi alla ska leva av. Klimatkrisen (som är en av flera miljökriser) är redan här, den är mycket allvarlig och den förvärras. Den kräver drastiska minskningar av utsläppen. Men när vi tittar på hur utsläppen fördelas mellan olika grupper så är det övertydligt att de rika är de som måste ändra (eller tvingas ändra) sin livsstil mest av alla. Oxfam berättade i en undersökning från 2019 att världens rikaste 1 procent släppte ut 16 procent av alla utsläpp. Det var lika mycket som de fattigaste 66 procent av världens befolkning tillsammans släppte ut.
Och enligt Guardian så orsakar bara de tolv rikaste människorna i världen (de som finns på Forbes lista) mer utsläpp än utsläppen från två miljoner hem. De rikas stora utsläpp kommer från deras yachter, privata jetplan, herrgårdar och finansiella investeringar.
När jag skriver om detta så betyder inte det att jag tror att vi ska hoppas på att de rika individuellt ska börja förändra sin livsstil. För detta behövs stora strukturella samhällsförändringar. Men det är ändå viktigt att titta på åtgärderna mot klimatkrisen i förhållande till de enorma klyftorna i världen. De visar övertydligt att klimatåtgärder måste gå hand i hand med åtgärder för rättvisa.
För att fortsätta Oxfams statistik så släppte de 10 procent rikaste i världen ut hälften av alla utsläpp. Jag återkommer till den siffran på slutet.
Klimatklyftor i Sverige
När Oxfam undersökte klyftorna vad gäller utsläpp i Sverige visade det sig att de rikaste 1 procenten (ungefär 100 000 individer) i Sverige släppte ut 6 procent av landets konsumtionsbaserade utsläpp. Det innebar att en enskild individ inom denna gynnade grupp i genomsnitt släppte ut 42 ton CO2 per person och per år (se tabellen). Det var nästan 10 gånger så mycket som en person från de fattigaste 50 procenten av svenskarna.
Det var samtidigt så att de rikaste 10 procenten av svenskarna släppte ut i genomsnitt 15 ton koldioxid. Det är 22 procent av Sveriges utsläpp, lika mycket som de fattigaste 38 procenten av befolkningen släpper ut. De 50 procent av svenskarna med lägst inkomst släppte däremot ut i genomsnitt 4 ton koldioxidutsläpp.
Dessa beräkningar av utsläpp är konsumtionsbaserade. De räknar alltså in även sådana utsläpp som sker någon annan stans i världen, men där vi genom import eller flygresor är de som egentligen orsakar utsläppen. Sverige ligger mycket högt när det gäller både flygresor och importerad konsumtion. Utsläppen i Sverige ligger ungefär 30 procent över det globala genomsnittet.
Det är också så, som Maria Wolrath Söderberg påpekar i en artikel i Aktuell Hållbarhet, att ”nästan 70 procent av Sveriges befolkning är en del av de rikaste 10 procenten i världen. Alla som tillhör denna grupp har inte höga utsläpp, men de allra flesta”.
Det betyder i sin tur att vi från en vänstervinkel naturligtvis ska inrikta oss på klimaträttvisa både inom Sverige och i hela världen. Vi ska driva åtgärder som minskar både de ekonomiska och klimatmässiga klyftorna (som hänger ihop). Men vi kan inte stanna där så som en del vänstermänniskor tyvärr gör. Vi måste ställa om hela samhället. Det innebär samtidigt att vi alla också måste ändra vår livsstil och bli mer klimatsmarta och miljömedvetna. Det är inte fråga om att vara moraliserande eller komma med pekpinnar. Det är helt enkelt ett faktum. Ett faktum ifall vi vill klara av att lösa klimatkrisen.
Till sist en fin nyhet
För att avsluta med något positivt som faktisk sker just nu så läser jag nyheten att Litauen kan bli självförsörjande på förnybar el redan om tre år. De håller på att avveckla sitt beroende av rysk olja och gas. I februari 2025 ska man ha byggt ett elnät som är anpassat för att klara hundra procent sol- och vindenergi.
