Tidningen Brand är den äldsta alternativa vänstertidningen som finns i Sverige. Den började ges ut 1898.
Historia
Ursprungligen var Brand partitidning för Svenska Socialistiska Ungdomsförbundet, och bildade opinion kring frågor som upplösningen av Sveriges union med Norge, den svenska militarismens uppsving, kyrkans makt och sexualupplysningen. Tidningen var även tidigt ute med att ta in annonser om preventivmedel, något som vid tidpunkten var förbjudet och medförde att Brand åtalades flera gånger.
1906 dömdes Brands redaktör Hinke Bergegren till tio månaders fängelse för antimilitaristisk agitation. I samband med detta beslagtogs vissa nummer av Brand. Det ledde till att redaktionen i stället gav ut tidningen ut under andra namn, exempelvis Svarta faran, Ryska faran och Hungerfaran. Tidningarna fick stor spridning med en genomsnittlig upplaga på 20 000 exemplar. Ryska faran trycktes i 59 000 exemplar. Under denna tid var det alltid någon i redaktionen som tillfälligt satt fängslad. Ungsocialisterna fortsatte ge ut Brand fram till åtminstone 1960-talet, då under namnet Anarkistiska propagandaförbundet.
Antirasism och antifascism
1986 startade Brand igen efter ett kortare avbrott, med Eva X Moberg som redaktör. Under denna period utgjorde Brand husorganet för den svenska husockupant-rörelsen. Dessutom fungerade den som ett forum för anarkistiska grupper att diskutera och kommunicera. Flera redaktionsmedlemmar hade en bakgrund i antirasistiska organisationer och subkulturer kopplade till punken.
År 1995 togs tidningen över av en ny redaktion, med rötterna i nystartade organisationer som Antifascistisk aktion och Syndikalistiska ungdomsförbundet. Målet var att tidningen framför allt skulle produceras av aktivister i de olika nätverken, och skildra deras arbete. Under denna period började tidningen ge ut temanummer, ofta med koppling till kampanjer och samarbeten som överskred gränserna mellan rörelsens organisationer.
Brands nummer till kvinnodagen år 2000 anmäldes av SÄPO när den släpptes. Detta då den humoristiska kravallguiden i numret kopplats samman med en husockupation som genomfördes i Linköping en tid därefter. I artikeln nämndes bland annat att zebrakavajer och högklackat inte är att rekommendera justitiekansler Hans Regner beslöt att väcka åtal mot Brand för uppvigling.Åtalet blev ett tryckfrihetsmål, där bland annat Publicistklubben slöt upp på Brands sida.
2010 startade Brand igen efter ett kortare uppehåll. Målet med nystarten var att förnya tidningen och ge sig in i samhällsdebatten ur ett frihetligt underifrånperspektiv knutet till sociala kamper. Bland skribenter som förekom i Brand under 2010-talet märks bland andra Henrik Bromander, Kajsa Ekis Ekman och Rasmus Fleischer. 2016 lanserade tidningen podcasten Brandpodden, med syftet att ”analysera det kapitalistiska systemet idag och hur vi kan göra för att göra oss av med det”.
Brand idag
Idag är det en anarkistisk tidskrift av och för den utomparlamentariska vänstern. De ger ut fyra tryckta nummer om året samt ytterligare texter och podcasts på hemsidan. Fokus när det gäller innehållet är aktivism och sociala rörelser samt politisk teori och debatt. Skribenterna inkluderar bland annat Mathias Wåg, Miranda Cox, Helena Hägglund, Viktor Mauritz, Majsa Allelin med flera.
Brand görs av ett demokratiskt redaktionskollektiv där alla arbetar helt ideellt. Tidningen står oberoende från alla partier och andra politiska organisationer. Runt tidningen Brand och dess skribenter finns ett nätverk av andra publikationer, poddar med mera. Tillsammans kan de kanske sägas utgöra en slags informell mediekoncern.
Förutom Brand kan poddar som Radio åt alla och Apans anatomi räknas in i den infomella koncernen, Det har funnits fler poddar och en del bloggar också men de förefaller i de flesta fall vara nerlagda sen länge eller i vissa falla kanske pausade.
Kommentarer är stängda.