Tryck ”Enter” för att hoppa till innehåll

Någon annan stans

Jag ser att det statliga svenska Vattenfall bygger en av världens största vindkraftsparker till havs. Den beräknas bli klar om två år. Då kommer den att ha lika stor effekt som Sveriges största kärnkraftsreaktor, nämligen 1, 5 Gigawatt. Det låter bra. Men vindkraftsparken byggs inte i Sverige. Den byggs i havet utanför Nederländerna.

I Nederländerna går nu utbyggnaden av havsbaserad vindkraft mycket snabbt. Så är det inte i Sverige. För samtidigt som intresset, i form av ansökningar, är jättestort för att få starta anläggningar, så står det still. Enligt DI så fanns det i maj 2022 ansökningar som skulle motsvara en kapacitet på 125 Gigawatt installerad effekt. Trots detta byggs det inte något. ”Långa och ovissa tillståndsprocesser” gör att det står still enligt branschföreningen Svensk Vindenergi. Krigsmakten har här varit en mycket viktig bromskloss. I oktober låg det enligt DI ansökningar om havsbaserad vindkraft för uppemot 400 miljarder kr och väntade på ställningstagande från Tidölagets regering.

Men den nya regeringen vill styra över till kärnkraft. Det verkar vara ett rent ideologiskt ställningstagande som inte har stöd varken av faktiskt kunskap på området eller hos olika kommersiella aktörer. Busch säger att vindkraften kommer fortsätta vara ”en viktig del av energimixen”. Samtidigt tar man bort subventioner av anslutningarna av elnät till de havsbaserade vindkraftsbyggena. Däremot ger man särskilda statliga kreditgarantier på 400 miljarder kronor för investeringar i kärnkraft. Vindkraftsföretagens branschorganisation uttrycker sig försiktigt om detta:

En avgörande princip för att ta vara på industrins ökade elbehov är teknikneutralitet. Svensk Vindenergi ser dock inte att Tidöavtalet riktigt garanterar detta. 

När det gäller den landbaserade vindkraften så stoppades 78 procent av alla ansökta anläggningar av kommunerna under år 2021. Det gjordes genom det kommunala vetot. Motståndet från kommunerna har ökat och det är allra störst i södra Sverige.

Sverige är verkligen inte något föregångsland. Ett annat exempel på det ser jag i det avtal om handel med utsläppsrätter som Sverige slutit med Ghana. Det innebär att Sverige betalar för projekt som gör att klimatutsläppen minskar i Ghana. På papperet kommer det då att se ut som om utsläppen minskar i Sverige, fast de inte alls gör det. Sverige har slutit liknande avtal med Nepal och Dominikanska Republiken. Det är naturligtvis bra att stödja andra länders åtgärder mot klimatutsläpp. Men att då få räkna in det som en egen utsläppsminskning är ju en ren bluff. Det är att köpa sig fri från att göra det som är nödvändigt att göra överallt, men främst i länder av Sveriges typ.

Kommentarer är stängda.