Anm. Den här bloggen är en fortsättning på bloggen “Juta: Det tar aldrig slut! (3)”.
Det kan inte vara lätt att vara en “vanlig” kommuninvånare och få byggnadsförvaltningen emot sig. Det krävs tid och antagligen en hel del pengar för att få sin sak prövad på ett rättvist sätt. Och antagligen också uppbackning av TV och tidningar…
Jag har skrivit ganska många bloggar om paret Davidssons kamp. Många gånger har jag tänkt att det här blir den sista, nu får Davidssons på Juta rätt. Men icke. Byggnadsförvaltningen stretar emot och hittar hela tiden nya argument. Eller rättare sagt, tjänstepersoner hittar på nya argument, och det på ett ibland osedvanligt finurligt och kreativt sätt….
I avsnittet ”Bedömning strandskyddsdispens och tomtplatsavgränsning” fortsätter byggnadsförvaltningen att bevisa att den historiska, naturliga och ”lagliga” tomtgränsen ska gå strax “höger” om vägen, dvs vägen ska ingå i Davidssons tomt. Och ingen annanstans, inte där Davidsson föreslår att den ska finnas.
“Utifrån förhållandena på platsen, studerande av äldre flygbilder och övrig information i ärendet bedömer Miljö- och byggnadsförvaltningen att tomten sträcker sig fram till och med grusvägen.”
Under 5 år var förvaltningen lika säker på att vägen inte skulle ingå… SVT:s och TTELA:s argumentation övertygade dock till sist byggnadsförvaltningen. Och så finns det de som säger att tjänstepersonerna på förvaltningen inte kan ändra uppfattning…
Förvaltningen anser också att den nya tomtplatsavgränsningen är perfekt därför att den även tillgodoser allmänhetens intressen:
“I norra delen av fastigheten finns ett djupt dike som är svårt att passera. Tomtplatsavgränsningen svänger därför västerut i norra delen, så att det ska vara möjligt att passera diket och ta sig vidare norrut.”
Det gjorde med andra ord inget att Davidsson tog bort bron. Han behöver inte sätta tillbaka den, förvaltningen fixar passagen för allmänheten ändå.
Jag skulle vilja se äldre och folk som, precis som Bengt Davidsson, har lite besvärligt att röra sig att ta sig över diket…
Byggnadsförvaltningen anser inte att gräsmattan mellan grusvägen och älven har nyttjats som tomtmark sedan 1950-talet. Då bortser förvaltningen bland annat från att det har funnits staket, till och med taggtrådsstaket, från i varje fall 1969 när Landstinget tog över Juta från staten. Och skyltar som talade om för allmänheten att området var privat. Hur skulle allmänheten kunna ha fritt tillträde till gräsmattan? Det försöker inte tjänstepersonerna svara på, för dom finns inte ens frågan.
Det staket som förvaltningen faktiskt nämner, som syns på ett fotografi från 1951(!), skrev jag om i min förra blogg. Det staketet skulle inte utestänga människor ansåg förvaltningen, utan “innestänga” tamdjur och grödor…
I sin bevisföring hänvisar förvaltningen upprepade gånger till flygbilderna över Jutatorpet. De visar, skriver förvaltningen, att marken framför torpet:
“inte var privat när strandskyddslagstiftningen kom 1975”
Det här är bilderna som bevisar att marken inte var privat, dvs att Davidsson har fel och byggnadsförvaltningen rätt:
Flygfotografierna är så suddiga att det inte går att bevisa någonting med dem. Fotona visar inga som helst detaljer. Det går inte att se staket, skyltar, trädgårdsland eller rasthagar. Och eftersom jordbrukaren söder om Juta inte odlade något på sin mark så har den samma grådaskiga färg som Jutatomten, där det inte heller odlades något. (Jag utvecklade detta mer i bloggen “Davidsson: Ianspråktaget? (2/4)”.)
Jag måste säga att jag tycker att det är ganska magstarkt av förvaltningen att använda dessa suddiga bilder som bevis och som dessutom ger så stora och förödande konsekvenser för paret Davidsson. Särskilt som förvaltningen har fått till sig vittnesmål från Lave Thorell och jordbrukaren. När jag har skrivit mina bloggar har den bilden som Davidsson ger bekräftats av en som har arbetat på Östra Klinikerna, tre kvinnor som red på Juta i sin ungdom samt även av tidigare ägare till Jutatorpet.
Det finns sannolikt ännu fler, eftersom många vänersborgare har gått förbi Juta och som har sett att förvaltningens beskrivning inte är korrekt.
Tjänstepersonerna använder vartenda halmstrå. De skriver angående sin tomtplatsavgränsning:
“Bedömningen ligger i linje med tidigare domslut i ärendet.”
Det är ett slags cirkelbevis. Länsstyrelsen och Mark- och miljödomstolen utgick helt från det underlag som skickades från byggnadsnämnden/-förvaltningen, de vägrade dessutom att åka till Juta och göra syn på plats. Och nu “återanvänder” samma byggnadsförvaltning, som själv anser att den gjorde fel den gången (det är ju därför som beslutet ska omprövas av nämnden imorgon), samma underlag en gång till. Sedan kan man ju undra hur utbildade domare och yrkespersoner kan besluta och döma att en tomtplatsavgränsning ska gå över en altan. Det inger knappast respekt för rättsväsendet. (Se vidare “Byggnadsförvaltningen och David på Juta (5/7)”.)
En liten notering i detta avsnitt. Förvaltningen skriver att marken på Juta i äldre tider har använts för:
“…bete, ängsmark med slåtter eller åker…”
Helt plötsligt talas det om åker. Var fick tjänstepersonerna det ifrån? Åker? Om vi håller oss 50 år tillbaka i tiden så har det aldrig funnits någon åker. Det har inte ens byggnadsförvaltningen hävdat tidigare. Vilket tidsperspektiv använder Vänersborgs byggnadsförvaltning? Och slåtter såg vi i den förra bloggen var en missuppfattning…
Bengt Davidsson har skickat några av mina bloggar som underlag för “sin sak”. Förvaltningen har faktiskt svarat på ett av argumenten. Jag skrev nämligen i en blogg (se “Davidsson: Ianspråktaget? (2/4)”):
“Det kan också konstateras på fotografierna från 1960 och 1975 att vägen på Juta hade en annan sträckning än idag. Den gick betydligt längre från huset. Mellan vägen och huset var det ett tämligen stort område på gräsmattan. Det torde även byggnadsförvaltningen kunna se att åtminstone den delen var ianspråktagen. Det är dock lite svårt att se hur stort detta område var, jag redovisar några bilder senare som ger en bättre uppfattning. Det är också så att älven har ätit upp en ganska stor del av marken.”
Självklart hittade förvaltningen något fel i det här avsnittet, annars skulle den inte ha tagit med det långa citatet. (Eftersom det är det enda citatet som är med från mina bloggar förutsätter jag att byggnadsförvaltningen inte har hittat några andra fel i dom…)
Byggnadsförvaltningen argumenterar mot min text (citatet):
“Att vägen skulle gått längre ner tidigare än idag är inget som stöds i något av de flygfoto som finns tillgängliga. Gräsytan mellan huset och vägen var större då huset var mindre. Förutom att vägen rätats ut något efter 2016 har den samma läge i flygfoto från 1960, 1975 som i nutid. Mätningar från fastighetsgränsen nere vid älven (som inte ändrats) visar att det är ungefär 44 meter från tomtgränsen nere vid vattnet upp till vägen på alla 3 flygfoton (bilder finns i slutet på denna skrivelse). De äldre foton som finns med i materialet som visar en klippt gräsmatta ovanför vägen, på andra sidan vägen staket och att det innanför staketet ner mot älven är det mer vildvuxet stödjer därmed förvaltningens bedömning.”
Det här vildvuxna är intressant eftersom det var en rasthage för ponnyhästar och inte en odling.
Det finns bilder med i underlaget. Jag väljer två av dem, eftersom samtliga bilder visar samma sak.
Enligt Bengt Davidsson uppgav förvaltningschefen att han hade använt tumstock vid mätningen på flygbilderna.
Tumstock och mätning på ett kontor? Det lät inte förtroendegivande, men det var nog bara på skämt. Men det kunde inte vara lätt att mäta, flygfotona tycktes inte vara tagna från samma höjd.
Davidsson ville kontrollera. Han tog fram måttbandet. Och fick ett annat resultat. Jag trodde honom inte riktigt, utan åkte till Juta för att kontrollera – Bengt…
Det var inte 44 meter från vägen till fastighetsgränsen nere vid älven som förvaltningschefen fått mätningen till, inte i nutid. (Av förståeliga skäl kunde inte Davidsson kontrollmäta avståndet 1975…) Måttbandet visade att det var 48 meter! Det betyder att tomtplatsavgränsningen borde ritas 4 meter från vägen och ner på gräsmattan. ..
Det blir ganska många kvadratmeter gräsmatta. Och kanske får det gamla trädgårdslandet, som en tidigare ägare har anlagt, men som Davidsson måste ta bort med hot om vite, plats inom tomtplatsen…
Jag skrev i min blogg att vägen gick betydligt längre från huset förr i tiden. Byggnadsförvaltningen hade rätt, ordet “betydligt” borde inte ha stått med.
Det är svårt att låta bli att undra hur byggnadsnämnden ska besluta imorgon tisdag när till och med en enkel mätning tycks ha blivit fel… Och är det någon som tvivlar på Bengts måttband är det bara att ta med sig tumstocken till Juta och kontrollmäta. Någon i förvaltningen borde nog göra det. Om det nu spelar någon roll – byggnadsförvaltningen brukar ju i detta ärende lita mer på fotografier än på folk som har sett verkligheten…
För övrigt vill paret Davidsson ha några meter till på sin gräsmatta. De tycker att typ 20 meter av fastigheten borde räcka till allmänhetens fria passage. Särskilt som Davidsson förbinder sig att sätta upp bron över bäcken igen vid ett positivt beslut.
I slutet på tjänsteskrivelsen skriver byggnadsförvaltningen till politikerna:
“Förvaltningens uppgift är inte att ha synpunkter på gällande lagstiftning eller rättspraxis utan att göra en bedömning utifrån densamma och presentera ett beslutsunderlag till politiken.”
Det är högtravande och viktiga ord. Om tjänstepersonerna följde dom och dessutom objektivitetsprincipen, som är inskriven i Sveriges grundlag, så hade det kanske funnits hopp om byggnadsförvaltningen i Vänersborg. Det hade inte glatt bara paret Davidsson på Juta utan väldigt många invånare i Vänersborgs kommun.
Vi hoppas och tror att byggnadsnämnden på sitt sista sammanträde denna mandatperiod ska fatta ett bra och positivt beslut för en kommuninvånare.
Dum spiro spero.
===
Tidigare bloggar om Davidsson på Juta:
”Juta: Det tar aldrig slut! (3)” – 4 december 2022
”Juta: Det tar aldrig slut! (2)” – 3 december 2022
”Juta: Det tar aldrig slut! (1)” – 2 december 2022
”Davidsson: Ianspråktaget! (4/4)” – 28 november 2022
”Davidsson: Ianspråktaget! (3/4)” – 27 november 2022
”Davidsson: Ianspråktaget? (2/4)” – 26 november 2022
”Davidsson: Ianspråktaget? (1/4)” – 25 november 2022
“Davidsson: Ny tomtplatsavgränsning” – 21 november 2022
”Davidsson: Nytt beslut i byggnadsnämnden” – 20 november 2022
”Davidsson återigen på SVT” – 14 november 2022
”Objektivitetsprincipen i grundlagen” – 12 november 2022
”Byggnadsnämnden och Juta (5/5)” – 6 november 2022
”Byggnadsnämnden och Juta (4/5)” – 4 november 2022
”Byggnadsnämnden och Juta (3/5)” – 3 november 2022
”Byggnadsnämnden och Juta (2/5)” – 2 november 2022
”Byggnadsnämnden och Juta (1/5)” – 1 november 2022
”Juta: Bron borttagen!” – 28 oktober 2022
”Juta: Byggnadsnämndens felaktiga underlag” – 27 oktober 2022
”Mörka moln över Juta” – 25 oktober 2022
”Davidsson på Juta kämpar vidare (3/3)” – 23 oktober 2022
”Davidsson på Juta kämpar vidare (2/3)” – 22 oktober 2022
”Davidsson på Juta kämpar vidare (1/3)” – 20 oktober 2022
”Davidsson på Juta: Framtiden (3/3)” – 14 juli 2022
”Davidsson på Juta: Olagligt beslut (2/3)” – 12 juli 2022
”Davidsson på Juta: Länsstyrelsens beslut (1/3)” – 10 juli 2022
”SVT sätter Vänersborg och Juta på kartan” – 17 maj 2021
”SVT har besökt David på Juta” – 16 maj 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (7/7)” – 12 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (6/7)” – 11 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (5/7)” – 10 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (4/7)” – 9 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (3/7)” – 8 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (2/7)” – 7 mars 2021
”Byggnadsförvaltningen och David på Juta (1/7)” – 6 mars 2021
Kommentarer är stängda.