Det här en en text som jag har översatt, originalet går att läsa på engelska här. Texten handlar om delegering inom fackföreningar men sätter fingret på ett problem som finns i många organisationer: det är lättare att bara göra allt själv än att försöka få andra att hjälpa till. I flera av de sammanhang som jag varit organiserad i tidigare brukade vi konstatera att det var så och att det var ett problem, men att det ju faktiskt är lättare att göra allt själv. Sen hade vi krissamtal med jämna mellanrum om varför drivande aktivister bara gick in i väggen hela tiden.
Texten sätter frågan om delegering, att dela ut arbetsuppgifter till andra, i en strategisk kontext. Att delegera innebär mer arbete på kort sikt men bygger upp organisationen på längre sikt och författaren presenterar en rad konkreta verktyg för hur man involverar nya och gamla medlemmar för att komma bort från organisering som bärs upp av några få slitvargar. Att läsa den här texten var en stor ögonöppnare för mig, i ”mina” politiska sammanhang har vi aldrig arbeta med delegering på ett systematiskt sätt eller ens pratat om det, om det vilket skapat en massa problem. Främst i form av att typ tre personer alltid gjort allting, även om det kunnat variera exakt vilka de tre personerna var (ett utbyte som reglerades naturligt genom att de drivande regelbundet brände ut sig). Jag har därför översatt den och hoppas att den kan fungera som diskussionsunderlag för hur man organiserar långsiktigt, hållbart och expansivt.
DET KOMMER INTE VÄXA OM DU INTE BÖRJAR DELEGERA
Arbetet I en fackförening tar aldrig slut. Så snart dina kollegor börjar betrakta dig som effektiv verkar arbetsbördan bara öka. Det enda sättet att tackla detta är att delegera arbete.
Delegering, som allt annat i organisering, är en färdighet – det är något du övar på. Och ju mer du gör det desto bättre kommer du att bli på att delegera. Det säkraste tecknet på att du håller på att bli en erfaren organisatör är att det första du gör i varje given situation är börja att dela ut arbetsuppgifter till andra och förklara för dem hur de ska genomföras.
Att inte delegera leder till att en mindre och mindre krets gör mer och mer jobb, vilket leder till att folk bränner ut sig. Det fåtal som är engagerade har fullt upp samtidigt som kampanjen inte gör några egentliga framsteg. När den dynamiken uppstår börjar de aktiva beskylla varandra (och bli arga på medlemmarna).
Ju mer du delegerar desto mer kan du ersätta dig själv och desto fler personer finns tillgängliga för att ta på sig arbetsuppgifter. Fackföreningen eller kampanjen blir mer kompetent med ett allt som allt större antal kompetenta personer.
Att delegera innebär att ge ut arbetsuppgifter till andra men det innebär inte mindre arbete för organisatören. I själva verket genererar delegering till att börja med mer jobb, eftersom du lär upp folk samtidigt som du (på avstånd) håller koll på att uppgiften faktiskt blir gjord. Att bygga upp andras förmågor är mer ansträngande än att bara göra uppgiften själv. Men efter att du gjort detta tillräckligt många gånger kommer din egen arbetsbörda minska lite, varpå du så småningom kan du ta ett steg tillbaka. Detta är något positivt, eftersom organisering är något du ska kunna ta ett steg tillbaka från utan att allt kollapsar.
Hur man delegerar
Det tar inte mycket för att en konversation om jobb ska bli till klagande; organisering är konsten att ta den energin och göra den till något användbart. Delegering har några olika komponenter:
Börja alltid med Agitation. Om en arbetskamrat kommer till dig med ett problem; gör dem uppeldade över problemet och omvandla det till en uppgift att lösa. Om de inte är redo att komma till dig, gå till dem. Ställ många frågor, fram tills att du får reda på vad de bryr sig om. Få dem att känna sig hörda och känna att problemet är akut. Ge dem sen en arbetsuppgift relaterad till det, även om det bara handlar om att fråga andra arbetskamrater om de har samma problem.
Ha förtroende för andra. Det fackliga arbetet är inte bara för folk som ”fattat grejen”. Du kan inte delegera om du inte respekterar personens förmågor och om du inte respekterar deras förmågor – kliv av din höga häst. Organisering är inte raketvetenskap, om någon är smart nog att kunna göra samma jobb som du kan de organisera det också. Förtroende byggs över tid, och med förtroendet du bygger kan du snart både börja dela ut uppgifter som är större och som ligger utanför de frågor som den medlemmen själv bryr sig om. På det sättet blir personen mer investerad i organisationen och inte bara de frågor som berör hen personligen.
Bryt ner arbetet i hanterbara uppgifter. Tänk igenom vad du vill få någon att göra, och beskriv varje steg tydligt. Vad som vid första anblick framstår som en tusenmilaresa blir mycket mer hanterbart när du tar ett steg i taget. Ju större organisatoriskt mål du har och ju fler arbetare som organiseras, desto fler är stegen på vägen för att nå dit och desto fler händer behövs för att nå målet.
Delegera delegeringen. Att delegera börjar med att låta bli att göra jobbet åt andra. Men snart måste det övergå till att också se till att ingen annan tar på sig allting själv. Det är okej att ingripa och säga åt någon att de tagit på sig för mycket och föreslå att någon annan borde göra det. Det är också okej att säga till någon att det du vill ha gjort inte borde göras av den personen. Om du behöver kan du rollspela och tänka ut på förhand hur du ska be någon göra uppgiften. Öva på det – det är inte alltid lätt att be någon att göra något, men det är en färdighet som folk i en kampanj behöver utveckla om kampanjen ska växa.
Ju större konflikt desto fler logistiska frågor. Att planera för olika uppgifter och delegera dem på en större skala kräver koordination. Det koordineras oftast genom en kommitté och ju större projektet är, desto mer arbete kommer att hamna på underkommittéer. Arbetsuppgifter kan följas genom kalkylblad och regelbundna avstämningar, men om du har kommittéer på flera olika nivåer kommer du behöva avgöra vilka beslut som ska tas på vilken nivå. Stadgar, protokoll och rapporter blir mycket viktiga verktyg i denna process.
Följ upp. Gjorde någon inte sin uppgift? Ring hen och fråga vad som hände, och gräv djupare än bara till den inledande förklaringen du får. Om det känns tveksamt, återgå till att agitera – få hen att prata om sina jobbproblem igen. Ibland är folk upptagna med annat och då måste du ge vidare uppgiften till någon annan istället. Ibland kommer det bara inte bli gjort och det är okej. Många av oss är den typen av personer som tycker att det är lättare att bara göra uppgifterna själva i det här läget, men se till att motstå den frestelsen. Delegering handlar inte bara om att dela arbetet, det handlar också om att bygga upp människorna, så leta efter en annan uppgift som kanske passar hen bättre. Om arbetet inte blir gjort så är det ett problem, men om en arbetare förlorar tron på sin förmåga att göra något åt sina problem så är det ett större problem. Det tar längre tid och är svårare att få folk att göra saker själva, men det är det enda sättet att ge andra självförtroendet att börja agera självständigt.
Möjligheter att delegera
Allt arbete som behöver göras, inklusive att komma på vad för arbete som behöver göras, är en möjlighet till delegering. Många radikala fackföreningar förr i tiden roterade ordförande- och sekreterarposterna på möten. Om alla behöver lära sig mötesreglerna kommer alla vara på samma spelplan. Uppgifter som att boka mötesrummet, sätta upp länken till onlinemötet eller att skicka ut inbjudningsmailet är perfekta uppgifter för någon som precis blivit engagerad.
Att styra upp plakatmålningen för en strejk eller koordinera skjuts till och från ett event är också perfekta uppgifter att delegera eftersom de gör att folk bygger relationer med andra. Många tycker att det är jobbigt att prata med främlingar, men det blir lättare ju mer man gör det. Workshops och övningar är också bra sätt att dela upp uppgifter för att se till att olika personer gör jobbet. Se också till att stämma av ofta om det är en uppgift många räknar med blir gjord, och ha en backupperson som kan kliva in ifall någonting kommer emellan.
Att tala inför folk är alltid en bra uppgift att rotera; se då till att andra hjälper till att skriva talet. Möten under fikaraster eller på parkeringsplatser är där nästan alla stora fackföreningsmännuskor lärt sig tala inför folk. Att rotera vem som talar gör att alla utvecklas och gör att ni kan ge varandra råd och feedback.
Varför folk inte gör sina uppgifter, och vad man gör åt det
Generellt finns bara några få anledningar till att folk inte gör vad de tagit på sig:
Du delegerade inte på rätt sätt. Om du ringer någon i sista sekund för att försöka släppa uppgifter i knäet på hen kommer personen inte ha tid att göra det du vill, och blir med största sannolikhet irriterad på dig. Om du å andra sidan ger någon väldigt lång tid på sig att göra en uppgift och aldrig hör av dig igen kommer de att glömma bort uppgiften och känna sig övergivna. Du delegerar inte för att det innebär mindre jobb för dig; du gör det för att det innebär att arbetet blir gjort av fler personer. Att stämma av med dem du delegerat till varje eller varannan vecka är lagom.
Uppgiften var otydlig. Som organisatör kommer andra ibland helt enkelt inte förstå vad du vill, och ibland är uppgiften inte heller så uppenbar som den först verkade. Folk vill inte ifrågasätta dig, och håller bara med istället för det är enklare än att behöva ställa en massa frågor och känna sig dum. När det händer bör ditt fokus vara att angripa problemet genom att visa att du värderar personens åsikter, och sedan kan du återgå till det som behöver göras.
Något annat kom emellan. Folk har egna liv och barn eller äldre släktingar; kanske har de flera jobb eller så gick bilen sönder. Kolla läget med dem, fråga dem hur de mår och försök igen. Att ha tålamod med folk, och att utveckla en strategi som tillåter dig att ha tålamod med folk genom att inte komma med onödiga deadlines för arbetet, gör detta mycket lättare.
Personen brydde sig inte lika mycket om det här som du gjorde. Du är den som har de stora idéerna, du är den som vill förändra världen. Antingen behöver du få folk att bry sig om det lika mycket som du gör (och det är svårt och kräver mycket tid och förtroende) eller jobba med det som arbetarna bryr sig om (det är mycket enklare). Det revolutionära med arbetarklassen är inte att den kan värvas till din sak. Det revolutionära med den är att den bara kan förbättra sina liv i den här världen genom att arbeta tillsammans i solidaritet, och genom det skapa en ny värld. Så vad gör du när någon inte gjort vad de tagit på sig, och det inte finns någon annan som kan ta över uppgiften? Vänta och lyssna. Antingen är folk inte redo än, eller så har du inte lyckats identifiera frågan som kommer driva organiseringen framåt än. Låt inte det akuta behov av en bättre värld som vi alla känner bli ett hinder för att lyckas nå dit.
Delegering bygger den sortens fackföreningsrörelse som vi vill ha
Den största frågan folk har gällande direkt aktion-baserade fack är: hur skalar man upp dem? De kan förstå behovet av militans och ser många exempel på små grupper som agerar och vinner konflikter men de större grupperna, stora militanta fackföreningar, behandlas som att det finns något magiskt som får dem att fungera. Så är det inte. Flera faktorer är avgörande för att storskalig militant organisering ska bli framgångsrik, men den viktigaste faktorn som du faktiskt har inflytande över är att skapa en kultur av att organisera arbetet från golvet. Det behöver inte innebära att tjänstemän och kanslister inte har en roll att fylla, men fokuset ska ligga på att arbetarna gör det själva.
Det finns ingen domän i fackföreningen som inte med tiden ska ha medlemmar som styr och vet hur arbetet ska utföras. Det här är en viktig del av det politiska innehållet i vår typ av fackförening: ska arbetarna själva styra över världen behöver de börja med att själva driva sina egna fackföreningar
