John Locke, porträtterad 1697 av Godfrey Kneller. Från wikipedia .
Jämte Rousseau, som jag bloggade om igår, var förstås John Locke (1631-1704) en av upplysningens stora teoretiker om privategendomens ursprung, natur och roll i samhället. Historikerna Judith Richards, Lotte Mulligan och John K. Graham satte 1981 av i en artikel om privategendomen hos Locke med föresatsen att applicera den idéhistoriska metod som föreskrivits av JGA Pocock (1962) och Quentin Skinner (1969), att återskapa idéernas ”språkliga kontext”. Hur använde Locke i Two Treatises of Government ordet ”property” jämfört med hur hans samtida använde ordet? Deras andra syfte är att diskutera varför Two Treatises mottogs så svalt de första åren. Var det så att den bara sågs som en kodifiering av ortodoxin, vad alla redan tyckte sedan 1688 års skifte? Richards et al placerar här in Two Treatises väldigt tydligt i en politisk kontext av strider mellan Whigs och Tories efter den ärorika revolutionen, och valet av vilka monarker och vilka allianser man ska stödja.
Så här diskuterade C.B. Macpherson Lockes användning av begreppet ”property” i sin klassiker The Political Theory of Possessive Individualism (1962): ” It is true that Locke somewhat confused matters by sometimes defining that property … in unusually wide terms. ”Man … hath by Nature a Power … to preserve his Property, that is his Life, Liberty and Estate”. Men’s ”lives, Liberties and Estates . . . I call by the general Name, Property”. ”By Property I must be understood here, as in other places, to mean that Property which Men have in their Persons as well as Goods.” But he does not always use the term property in such a wide sense. In his crucial argument on the limitation of the power of governments he is clearly using property in the more general sense of land and goods, as he is throughout the chapter ’Of Property’. The implications of this ambiguity need not detain us here.” (cit. 33)Richards et al håller inte med. De kritiserar en annan uttolkare för att inte diskutera komplexiteten i Lockes ”property”: ”but nowhere is there a suggestion that Locke ever implied that property was more than what is created ’by mixing the body’s labour with external objects'”. (s. 32) De menar att Lockes originalitet i diskussionen av egendom överdrivits, och att en rad 1600-talsförfattare i själva verket tänkte mycket på detta, och la mycket energi på att definiera begreppet: de citerar poeten John Dryden ur ”Absalom and Achitopel”, och James Tyrrell (i Patriarcha non Monarcha, 1681) som såg behovet att skydda egendom som en grundläggande orsak till ”the rise of political society”. Hos Tyrrell var det också självklart att det var personer med egendom som skulle bestämma: när han skulle motivera varför barn inte hade rösträtt, så var det så att ty because ”Children in their Fathers Families being under the notion of Servants and without any Property in Goods or Land, had no reason to have Votes in the Institution of the Government.” (cit. 34) I samma anda så argumenterade Henry Neville i Plato Redivivus (1680) att det politiska samhället började med egendomen. I början ägdes allt gemensamt vilket orsakade ”a state of perpetual war”, och för att komma ur denna situation: ”every man consented to be debarred of that universal right to all things; and confine himself to a quiet and secure enjoyment of such a part, as should be allotted to him. Thence came in ownership, or property: to maintain which, it was necessary to consent to laws, and a government; to put them in execution.” (cit. 34)Locke var ungdomsvän med Tyrrell, och Tyrell med Neville; Richards et al menar att de hade ett delat språk, och just därför var så noggranna med att definiera sina begrepp när de frångick konventionell användning. Detta kanske låter pedantiskt och överflödigt, säger de, men det är viktigt att notera detta. När Neville, i Harringtons anda, talar om ”property” bara som jordägande, så tydliggör han det; det är inte självklart att Locke var exceptionellt bred i sitt perspektiv på vad ”property” var. Se bara på Hobbes i Leviathan (1651): ”Of things held in propriety, those that are dearest to a man are his own life, and limbs; and in the next degree, (in most men), those that concern conjugall affection; and after them riches and means of living”.
Egendom är alltid förknippat med historia, eller kanske snarare allegorisk historia, i 1600-1700-tals-filosofin. Se bara på Robert Filmer i The Freeholder’s Grand Inquest (1648), en rojalistisk traktat där han argumenterade för att hela Englands jord sedan den första kungens uppträdande varit kungens jord, hans demesne: ”The first government in the world was monarchical, in the father of all flesh ….
Adam was the Father, King and Lord over his family: a son, a subject and a servant or a slave, were one and the same thing at first; the Father had power to dispose, or sell his children or servants ….” (cit. 35)*Gentemot denna rojalistiska analys argumenterade att Tyrrell och Neville att människor fötts fria och ingått ett beslut att bilda ett samhälle, för att skydda sina intressen och sin egendom. ”These writers turned again to the argument that property-ownership predated civil society as a means of describing the stake that men had in society.” (s. 36) I denna kontext bör vi också se Lockes teori om egendomen, säger Richards et al: det handlar om ägande, men också om politisk makt, eftersom sökandet efter en ursprunglig privat äganderätt (snarare än att all jord i grund och botten tillhör kungen, som hos Filmer) handlar om att etablera den materiella grundvalen för civilsamhället och det politiska samhället, för staten och dess makt. Gentemot Filmers argument att alla män utom kungen från början hade varit slavar, blev det för Locke viktigt att tvärtom säga och ”visa” att det från första början funnits fria män, med egendom, och slavar. Macpherson har alltså fel, menar Richards et al, när han hävdar att Locke förvirrade begreppen om egendom med en onödigt bred diskussion — att definitionen till synes är så bred (särskilt med 1900- eller 2000-talsögon sett) har att göra med syftet med Lockes diskussion, som alltså var politisk i än högre grad än ekonomisk. Så här uppstod civilsamhället enligt Locke i Two Treatises: varje man som går med ”seeks out, and is willing to joyn in Society with others who are already united, or have a mind to unite for the mutual Preservation of their Lives, Liberties and Estates, which I call by the general Name, Property.” (s. 38)På en del andra ställen i Two Treatises talar Locke om egendom i den snävare bemärkelsen, men flera gånger påminner han också läsaren om den breda definitionen, när han ska använda den.
Så här diskuterade C.B. Macpherson Lockes användning av begreppet ”property” i sin klassiker The Political Theory of Possessive Individualism (1962): ” It is true that Locke somewhat confused matters by sometimes defining that property … in unusually wide terms. ”Man … hath by Nature a Power … to preserve his Property, that is his Life, Liberty and Estate”. Men’s ”lives, Liberties and Estates . . . I call by the general Name, Property”. ”By Property I must be understood here, as in other places, to mean that Property which Men have in their Persons as well as Goods.” But he does not always use the term property in such a wide sense. In his crucial argument on the limitation of the power of governments he is clearly using property in the more general sense of land and goods, as he is throughout the chapter ’Of Property’. The implications of this ambiguity need not detain us here.” (cit. 33)Richards et al håller inte med. De kritiserar en annan uttolkare för att inte diskutera komplexiteten i Lockes ”property”: ”but nowhere is there a suggestion that Locke ever implied that property was more than what is created ’by mixing the body’s labour with external objects'”. (s. 32) De menar att Lockes originalitet i diskussionen av egendom överdrivits, och att en rad 1600-talsförfattare i själva verket tänkte mycket på detta, och la mycket energi på att definiera begreppet: de citerar poeten John Dryden ur ”Absalom and Achitopel”, och James Tyrrell (i Patriarcha non Monarcha, 1681) som såg behovet att skydda egendom som en grundläggande orsak till ”the rise of political society”. Hos Tyrrell var det också självklart att det var personer med egendom som skulle bestämma: när han skulle motivera varför barn inte hade rösträtt, så var det så att ty because ”Children in their Fathers Families being under the notion of Servants and without any Property in Goods or Land, had no reason to have Votes in the Institution of the Government.” (cit. 34) I samma anda så argumenterade Henry Neville i Plato Redivivus (1680) att det politiska samhället började med egendomen. I början ägdes allt gemensamt vilket orsakade ”a state of perpetual war”, och för att komma ur denna situation: ”every man consented to be debarred of that universal right to all things; and confine himself to a quiet and secure enjoyment of such a part, as should be allotted to him. Thence came in ownership, or property: to maintain which, it was necessary to consent to laws, and a government; to put them in execution.” (cit. 34)Locke var ungdomsvän med Tyrrell, och Tyrell med Neville; Richards et al menar att de hade ett delat språk, och just därför var så noggranna med att definiera sina begrepp när de frångick konventionell användning. Detta kanske låter pedantiskt och överflödigt, säger de, men det är viktigt att notera detta. När Neville, i Harringtons anda, talar om ”property” bara som jordägande, så tydliggör han det; det är inte självklart att Locke var exceptionellt bred i sitt perspektiv på vad ”property” var. Se bara på Hobbes i Leviathan (1651): ”Of things held in propriety, those that are dearest to a man are his own life, and limbs; and in the next degree, (in most men), those that concern conjugall affection; and after them riches and means of living”.
Egendom är alltid förknippat med historia, eller kanske snarare allegorisk historia, i 1600-1700-tals-filosofin. Se bara på Robert Filmer i The Freeholder’s Grand Inquest (1648), en rojalistisk traktat där han argumenterade för att hela Englands jord sedan den första kungens uppträdande varit kungens jord, hans demesne: ”The first government in the world was monarchical, in the father of all flesh ….
Adam was the Father, King and Lord over his family: a son, a subject and a servant or a slave, were one and the same thing at first; the Father had power to dispose, or sell his children or servants ….” (cit. 35)*Gentemot denna rojalistiska analys argumenterade att Tyrrell och Neville att människor fötts fria och ingått ett beslut att bilda ett samhälle, för att skydda sina intressen och sin egendom. ”These writers turned again to the argument that property-ownership predated civil society as a means of describing the stake that men had in society.” (s. 36) I denna kontext bör vi också se Lockes teori om egendomen, säger Richards et al: det handlar om ägande, men också om politisk makt, eftersom sökandet efter en ursprunglig privat äganderätt (snarare än att all jord i grund och botten tillhör kungen, som hos Filmer) handlar om att etablera den materiella grundvalen för civilsamhället och det politiska samhället, för staten och dess makt. Gentemot Filmers argument att alla män utom kungen från början hade varit slavar, blev det för Locke viktigt att tvärtom säga och ”visa” att det från första början funnits fria män, med egendom, och slavar. Macpherson har alltså fel, menar Richards et al, när han hävdar att Locke förvirrade begreppen om egendom med en onödigt bred diskussion — att definitionen till synes är så bred (särskilt med 1900- eller 2000-talsögon sett) har att göra med syftet med Lockes diskussion, som alltså var politisk i än högre grad än ekonomisk. Så här uppstod civilsamhället enligt Locke i Two Treatises: varje man som går med ”seeks out, and is willing to joyn in Society with others who are already united, or have a mind to unite for the mutual Preservation of their Lives, Liberties and Estates, which I call by the general Name, Property.” (s. 38)På en del andra ställen i Two Treatises talar Locke om egendom i den snävare bemärkelsen, men flera gånger påminner han också läsaren om den breda definitionen, när han ska använda den.
referens
Judith Richards, Lotte Mulligan and John K. Graham (1981) ”’Property’ and ’People’: Political Usages of Locke and Some Contemporaries”, Journal of the History of Ideas, Jan. – Mar., 1981, Vol. 42, No. 1, pp. 29-5. Läs här.
Judith Richards, Lotte Mulligan and John K. Graham (1981) ”’Property’ and ’People’: Political Usages of Locke and Some Contemporaries”, Journal of the History of Ideas, Jan. – Mar., 1981, Vol. 42, No. 1, pp. 29-5. Läs här.
fotnot
* Richards et al ger också ett intressant citat från Sidney, kanske formulerat i polemik mot Filmer: ”if it be said that records testify all grants to have been originally from the king; I answer, that ’tho it were confessed (which I absolutely deny, and affirm that our rights and liberties are innate, inherent, and enjoyed time out of mind, before we had kings), it could be nothing to the question, which is, concerning reason and justice; and, if they are wanting, the defect can never be supplied by any matter of fact, tho’ never so clearly proved.” (cit. 39)
