Visst kan krig vara poetiskt. Det gäller bara att tappa hjärnan på innehåll innan poesin formuleras.
Läser i DN hur en krigsövning på Gotland beskrivs på följande sätt: ”Fienden i papp dansar i vinden när de genomborras av ammunition”.
Poesin kompletteras med uttalanden om att det minsann inte är alla som får skjuta kulspruta med havsutsikt.
Låt mig meddela DN-journalisten och andra som smittats av krigseuforin att det inte heller är alla förunnat att med havsutsikt få dansa i vinden när de genomborras av ammunition för att bli mat för det som brukar kallas likmaskar.
Om det inte låter lika poetiskt så kan jag också meddela att krig egentligen inte är poetiskt. Inte likmaskar heller. Eller ens odören av ruttnade lik.
Men, va fan … Nu ska vi tänka positivt, se det kuliga i tanken att låta genomborrade människor dansa sin dödsdans med havsutsikt.
Osmakligt? Javisst. Vi lever i en tid när krigsretorik är trendig. Och hjärnor tappas på innehåll i ren eufori.
LÄS HELA KRÖNIKAN HÄR. Du kommer inte att bli besviken. Eller också blir du det.
.png){kind=link}