Thomas Piketty påpekade i Capital in the Twenty-first Century 2014 att rika människor tenderar att ha högre avkastning på sina tillgångar än vad medelklassen har. För medelklassen är en stor del av ens tillgångar i pensionssparande eller att man äger ett hus eller en lägenhet, medan de rika har mer specialiserade portföljer med större inslag av högavkastande tillgångar.* Diagrammet som jag klistrat in ovan illustrerar detta för svenska hushåll 2000 till 2007. Det har producerats av nationalekonomerna Laurent Bach, Laurent Calvet och Paolo Sodini i en artikel publicerad 2020. De påpekar att Piketty (2014) och Saez och Zucman (2016) har pekat på olika avkastning för olika inkomstrgrupper som en viktig makroekonomisk variabel, men att deras empiri i frågan bara handlar om rika universitet och stiftelser i USA. Bach, Calvet och Sodini använder istället ett befolkningsregister från Sverige åren 2000 till 2007, som inkluderar en massa information inklusive tillgångar och deras nettoavkastning.
Med dessa detaljerade data kan de visa att de rika mycket riktigt har markant högre avkastning på sina tillgångar än vad den besuttna medelklassen har. Detta beror inte på att de rika är bättre investerare i bemärkelsen t ex att de köper aktier som sedan ger bättre avkastning än aktierna som medelklassen köper, utan på sammansättningen av tillgångsportföljen, att de rika äger mer tillgångstyper som generellt har hög avkastning. De rika tar större risker med sina investeringar, och får då också större avkastning.**
referens
Laurent Bach, Laurent Calvet och Paolo Sodini (2020) ”Rich pickings? Risk, return and skill in household wealth”, American Economic Review 110, nr 9.
fotnoter
* ”As is well known from the existing literature, wealthier households allocate higher shares of total gross wealth to assets that load aggressively on priced factors.4 As a result, the expected return on total gross wealth monotonically increases with household net worth, exceeding the risk-free rate by 2.2 percent per year on average for the bottom 10 percent of households, 4.9 percent per year for the top 10–5 percent, 6.2 percent per year for the top 1–0.5 percent, and 7.9 percent per year for the top 0.01 percent.” (s. 2705)
** ”We show that, for the most part, the higher returns earned by the wealthy are compensations for high systematic risk that the rest of the population seem unwilling or unable to take. Exceptional investment skill or privileged access to private information seem to play only a minor role.” (s. 2707)
