Titeln på nationalekonomerna Matthew Smith, Danny Yagan, Owen Zidar och Eric Zwicks paper från 2019 är vitsig: ”Capitalists in the Twenty-first Century”. Det anspelar förstås på Pikettys bok från 2014. Artikeln börjar också med ett citat från Piketty:
”[The human capital hypothesis] is far less consequential than one might imagine. …“non-human” capital seems almost as indispensable in the twenty-first century as it was in the eighteenth or nineteenth, and there is no reason why it may not become even more so.”Man kan väl säga att Smith et als artikel mer eller mindre explicit är en polemik med detta argument från Piketty. Så här ramar de in sin studie med en forskningsfråga:
”Understanding the nature of top incomes is essential for explaining their evolution and assessing policy implications. Are America’s top earners financial-capital rich—those who derive most of their income from nonhuman capital—or are they human-capital rich—entrepreneurs and wage earners who derive most of their income from their human capital?” (s. 1675)
De rika i studien har tre typer av inkomster: arbetsinkomster, business income, och kapitalinkomster. Business income är en typ av inkomst som kommer ur en typ av egenföretag där det är ägaren som betalar skatt på företagets inkomster, alltså personlig inkomstskatt istället för företagsskatt. Detta har varit gynnsamt sedan Reagan på 1980-talet höjde företagsskatten och sänkte den personliga inkomstskatten. I USA:s skattedata är detta (pass-through-inkomster) på 2000-talet den viktigaste inkomsttypen. Smith et al studerar 11 miljoner sådana personliga företag:
”This data set enables us to ask whether top pass-through income should primarily be thought of as human capital income accruing to entrepreneurs or as financial capital income accruing to investors. We define human capital broadly to refer to all inalienable factors embodied in business owners, including labor supply, networks, reputation, and rent-extraction ability. Overall, we find that top earners are predominantly human-capital rich rather than financial-capital rich, and that 52% of top 1% income accrues to the human capital of these wage earners and entrepreneurs.” (s. 1677)Det typiska företaget i de lägre nio tiondelarna i topp-procenten är konsulter, advokater, läkare och tandläkare. Det typiska företaget i den översta 0,1 procenten är ”a regional business with $20M in sales and 100 employees, such as an auto dealer, beverage distributor, or a large law firm.” (s. 1677) Dessa ägare är i ungefär samma ålder som de som har högst arbetsinkomster; däremot är de som har störst ”passiva” kapitalinkomster, alltså från ägande av andra företag, äldre. Deras företag finns oftare i tillverkningsindustri och kapitalintensiva branscher. ”Together, these facts support the notion that most
top pass-through earners are human-capital rich.” (s. 1678)
För att karakterisera den typiska ”topp en-procentaren” gör de ett antagande där de definierar 3/4 av pass-through-inkomsterna som arbetsinkomster och den övriga fjärdedelen som kapitalinkomster.
”When ignoring pass-through income, a minority of top earners are human-capital rich. However, when defining labor income as wages plus three-quarters of pass-through income, this assessment reverses: most top earners are human-capital rich, not financial-capital rich. For example, among million-dollar earners in imputed national income, 67% derive most of their income from labor income, but only 35% derive most of their income from wages alone. Hence, the human capital component of pass-through income transforms one’s view of the typical top earner.” (s. 1679)De relaterar sitt forskningsbidrag till litteraturen om toppinkomster så här.
”An innovation of our article relative to past work is that we use microdata to ask person-level and dollar-level questions. PSZ’s [Piketty, Saez, Zucman] focus is a dollar-level analysis of top incomes, but their findings raise the possibility that the financial-capital rich have displaced the human-capital rich as the typical top earner. However, we find that the typical top earner is human-capital rich. This finding depends crucially on how one treats top pass-through income—a large component of top “capital” income and 30% to 40% of top 1% income. We classify 75% of pass-through income as human capital income. In contrast, PSZ assume a labor share of 0% for one type of pass-through income (S-corporation) and 70% for the rest (partnership and other pass-through).” (s. 1680)
referens
Matthew Smith, Danny Yagan, Owen Zidar och Eric Zwick (2019) ”Capitalists in the Twenty-first Century”. Quarterly Journal of Economics vol. 134 nr 4. Läs här.
