Finns det något som är mer aktuellt i Vänersborgs kommun just nu än avlopp? Jag tänker på de omdiskuterade verksamhetsområdena på Vänersnäs men också den aldrig avslutade diskussionen om familjen Solvarms VA-anläggning i Sikhall. Och alla andra, kända och mindre kända vänersborgare, med enskilda avlopp som sliter sina hår i kampen mot kommunen.
Vänersborgs kommun vill tvinga in så många fastighetsägare och invånare som möjligt i det kommunala avloppsnätet. Det finns självklart ekonomiska skäl till det, bland annat att VA-taxorna blir mindre höga ju fler invånare som är med och betalar. Även om alla kommuninvånare, som är anslutna till det kommunala VA-nätet, har höjningar av VA-taxorna att vänta. (Se TTELA “VA-taxor föreslås bli högre i Vänersborg”.) Men det är oftast inte ekonomiska argument som framförs av kommunen och de styrande. Det är istället att kommunens VA-system med avloppsreningsverken på Holmängen och i Brålanda är betydligt bättre för miljön och vattnet än enskilda VA-lösningar.
Det är en sanning med stor modifikation…
Varje år publicerar Kretslopp & Vatten miljörapporter över VA-verksamheterna. Det är en rapport från Holmängens avloppsreningsverk och en från Brålandas. De senaste rapporterna beskriver och analyserar år 2021. Jag har läst igenom dessa.
I stort sett alla som bor i någon av Vänersborgs tätorter är anslutna till det kommunala VA-nätet. Det finns nedgrävda VA-ledningar överallt, längs med och under våra gator och vägar osv. Ledningsnätet för spillvatten var år 2020 ca 25 mil långt och det fanns 60 pumpstationer längs nätet. Och det är väl tur, det gör så att vattnet kommer när man vrider på kranarna och bajset försvinner när man spolar på toaletterna.
Holmängens reningsverk tar emot avloppsvatten från Vänersborgs tätort, Vargön, Båberg, Grunnebo och Väne Ryr, medan reningsverket i Brålanda tar emot avloppsvatten från Brålanda och Frändefors. Avloppen från Toppfrys AB och Dahlbergs slakteri är också anslutna till avloppsledningsnätet. (Det verkar på en skiss som det till och med finns speciallösningar på reningsverket för avloppet från Toppfrys.)
Antalet anslutna personer till Holmängens avloppsreningsverk är totalt 29.150 och till Brålandas avloppsreningsverk 4.380.
För det mesta fungerar avloppsreningsverken, pumpstationerna och ledningarna som det är tänkt. Vi får rent vatten i kranarna och avloppsvattnet renas på ett godkänt sätt enligt de lagar och förordningar som finns. “Föroreningarna” tas om hand och det renade vattnet släpps ut i Vänern eller i Frändeforsån.
Avloppsreningsverken ger alltid ifrån sig mer eller mindre föroreningar, även om de fungerar som de ska. Det måste man komma ihåg, även om det ofta tycks som om politiker och tjänstepersoner på miljö och hälsa, eller kretslopp & vatten, inte vill påminnas om det. Föroreningarna från avloppsreningsverket på Holmängen släpps ut vid Vänerns utlopp i Göta älv och från Brålanda i Frändeforsån, och sedan via Dalbergså ut i Vänern.
I avloppsvattnet finns det många ämnen som borde återvinnas, framför allt kväve och fosfor. I miljöbalken står det:
“återanvändning och återvinning liksom annan hushållning med material, råvaror och energi främjas så att ett kretslopp uppnås”
Vänersborgs VA-system åstadkommer inte detta särskilt effektivt, långt därifrån. Reningsverken är bra på att avskilja, men inte cirkulera, inte återvinna. Och avskiljning är ingen framtidslösning. Vi förflyttar ju egentligen bara ämnen från ett ställe till ett annat, till ställen där de inte kan användas.
Avloppsverken kan inte heller ta hand om t ex alla kemikalier och mediciner. Dessa ämnen följer med vattnet från reningsverken, tillsammans med en del annat, ut i naturen där de gör mer eller mindre skador och olägenheter på människors hälsa och miljön, som det formuleras i miljöbalkens 1 kap 1 §.
Vid analyser av utsläppen från flera avloppsreningsverk i Skåne upptäckte man förra året höga halter av vissa läkemedel. (Se “Reningsverk klarar inte läkemedelsrester – ändrar könet på fiskar”.)
“Man har sett att diklofenak kan påverka utvecklingen av fisk och ryggradslösa djur, medan östradiolen kan ändra könstillhörighet så hanfiskar kan bli honfiskar.”
Det säger Pardis Pirzadeh vid vattenenheten på länsstyrelsen i Skåne, som fortsätter:
“Vi behöver en ny generation reningsverk som kan lösa det moderna samhällets problem, de verk som finns i dag gör inte.”
Kemikalier och mediciner är ett stort problem. De koncentreras ju till avloppsreningsverken där de inte kan tas om hand. Det pågår naturligtvis forskning på hur detta ska renas, men man ligger långt efter effektiviteten på markretentionen. Som enskilda avlopp ofta kan använda sig av… (Se “Skiter björnar i skogen?”.)
Inte sällan så händer det oväntade saker. Det kan t ex regna väldigt mycket på en gång. (Vilket egentligen inte borde vara särskilt oväntat…) Men det kan också handla om driftstopp eller avstängning vid planerat underhåll. Då bräddas det – då släpps det ut orenat avloppsvatten rakt ut i Vänern eller Frändeforsån. Och då kan väldigt mycket avloppsvatten rinna ut på en gång… Under år 2016 brann det t ex i ett ställverk i centrala Vänersborg. Det medförde att avloppsreningsverket på Holmängen blev utslaget i 20 timmar. Under den tiden bräddade verket 8.000 kubikmeter, dvs 8 miljoner liter… Vad som hände i Väne Ryr 2014 vet jag inte. Då bräddades det nämligen 1.297 kubikmeter (1.297.000 liter) i lilla Ryrsjön…
Förra året hände inget exceptionellt, det var ett ganska vanligt år på bräddningsfronten. Holmängens reningsverk bräddade enligt Miljörapporten inte något under året på avloppsverket. Och det var vad jag förstår ganska ovanligt, men naturligtvis mycket glädjande. (Fast i bilaga 3 står det att “Total bräddad volym pga hydraulisk överbelastning” i reningsverket var 797 kubikmeter, dvs 797.000 liter.) Däremot bräddade avloppspumpstationer på ledningsnätet:
“Sammanlagt bräddade 12 pumpstationer 58 gånger på grund av regn under 2021. Totalt uppskattas 2.002 kubikmeter, lite drygt 2 miljoner liter, ha bräddats på grund av regn.”
De pumpstationer som bräddade mest förra året (fast det står 2020 i tabellen, men jag tror att det har blivit fel) var pumpstationen vid Dalbobron (22 tillfällen, 188 kubikmeter), Ängsvägen (8 tillfällen, 127 kubikmeter), Hol (4 tillfällen, 180 kubikmeter) och Lundgrens väg (5 tillfällen, 1.229 kubikmeter).
Det står inget specifikt (vad jag ser) om hur mycket Brålanda avloppsreningsverk bräddade förra året. Det står i tabellen i bilaga 3 i Miljörapporten, precis som för Holmängen (“Total bräddad volym pga hydraulisk överbelastning”), att Brålanda bräddade 3.339 kubikmeter avloppsvatten (nästan 3,5 miljoner liter).
Jag vet inte vad detta innebär, eller om dessa räknas in i den totalt bräddade mängden. Fast det sistnämnda gäller nog inte. I Dalslandsdelen fanns det nämligen också pumpstationer som bräddade. De bräddade sammanlagt 6.433 kubikmeter (6.433.000 liter) och det var en pumpstation som stod för i stort sett alltihop, 6.383 kubikmeter. (Det var pumpstation 5, se karta.) Den bräddade enligt Miljörapporten 11 gånger under totalt 18 dygn på grund av regn.
Det släpptes ut följande från avloppsreningsverken i Vänersborg år 2021. Notera att siffrorna anger ton/år (ton=1.000 kilo).
Anm: BOD= biokemisk syreförbrukning, TOC=totalt organiskt kol, COD-CR= kemisk syreförbrukning, P-tot=fosfor, N-tot=kväve, NH4-N= ammonium
Och som sagt, kväve och fosfor borde återvinnas… Och inte hamna i vattnet. Eller på Häljestorp.
Det släpptes också ut följande från avloppsreningsverken förra året, denna gång är enheten kg/år.
Jag uppfattar redovisningen i miljörapporten som att alla utsläpp ligger inom de tillåtna gränsvärdena. Det var tydligen bara i Brålanda som det var vissa problem under kvartal 4:
“Gränsvärdet beräknat som årsmedelvärde och riktvärdet för kvartal 4 för totalfosfor har inte klarats. Detta beror på att verket har haft höga flöden som har medfört slamflykt.”
Det var faktiskt precis detsamma som hände året innan.
När man jämför utsläppen med siffrorna från förra året (se “VA och utsläppen 2020”) noterar man att värdena på utsläppen har förbättrats något på Holmängens reningsverk, även om det i stort är väldigt likt. I Brålanda var det en förbättring av zinkutsläppen, medan nickelutsläppen ökade. Jag har inte en aning om hur stor påverkan detta har på natur och miljö, men enligt rapporterna är den liten. Men jag trodde nog jag att utsläppen skulle minska över tid.
Reningsprocesserna ger upphov till slam. Holmängen tar också emot slam från privata trekammarbrunnar och slutna tankar. Det slammet uppgick till 4.100 kubikmeter. Kommunen försöker återanvända slammet. På Holmängens reningsverk har det uppförts en rötkammare. Slammet bildar gas som används för uppvärmning. En del av gasen används även för att producera elström. Under 2021 producerades 444.893 kWh. Det producerades 2.515 ton rötat och avvattnat slam på Holmängen. Det transporterades till Heljestorps avfallsanläggning (nu för tiden kallad kretsloppsanläggning). Där blev slammet till jord för sluttäckning av deponin. Inget slam mellanlagras längre på Holmängens reningsverk.
I Brålandas avloppsreningsverk avvattnas slammet i centrifuger. Sedan transporteras slammet till Heljestorp. Det handlar om 1.577 ton. Slammet mellanlagras på Heljestorp för att sedan spridas på åkermark. Det står inget i Miljörapporten om vilka åkermarker som är aktuella, men enligt en jordbrukande politiker från Gestad läggs det inte på vilken åkermark som helst. Jag hoppas att det är så, slammet innehåller som sagt både det “ena och andra”, inte minst läkemedel och kemikalier. Även Brålanda reningsverk får slam från privata trekammarbrunnar och slutna tankar, närmare bestämt 2.000 kubikmeter. (Här en aktuell artikel från Naturskyddsföreningen som varnar för slammet, “Slam från ditt avlopp blir gödsel på åkern”.)
Eftersom det tydligen har varit en del problem på Brålandas avloppsreningsverk byggs det om:
“avloppsverket [har] byggts om för slampress istället för centrifug. Slampressen beräknas ge ett torrare slam, d v s högre TS-halt erhålls. Ny externslammottagningen har byggts under 2021 och beräknas varas klar våren 2022. Avloppsverket har sänkt slamnivåerna och slamåldern i alla bassänger för att undvika slamflykt.”
Om det släpps ut en hel del ämnen av olika slag från de båda avloppsreningsverken direkt i vattnet, Frändeforsån, Vänern och Göta älv, så följer det också med i slammet till Heljestorp.
Kväve och fosfor måste återvinnas och tillföras jordbruket. Det är en kunskap som alla jordbrukare har, ända sedan de en gång i tiden började gödsla åkermarkerna… (Se “Fosfor och kväve” och “Miljömålsberedningen föreslår ökad återvinning av fosfor och kväve från avlopp”.)
Konsekvenserna av att metaller, läkemedel, kemikalier osv rinner ut i våra vatten forskas och diskuteras det om. Jag har gett en del information ovan. Det finns nog inga, experter eller andra, som anser att vi kan fortsätta miljöförstöringen på detta sätt…
Den kommunala VA-lösningen har med andra ord sina brister… Jag avhåller mig för övrigt denna gång från att skriva något om enskilda avloppslösningar…
Anm. Jag har bloggat tidigare om VA och utsläppen: “VA och utsläppen 2018”, “VA och utsläppen 2019” och “VA och utsläppen 2020”. Det gör det möjligt att faktiskt jämföra åren med varandra.
PS. Hur enskilda avloppsanläggningar klarar sig i konkurrensen med reningsverken har jag bland annat skrivit om här: “Kommunens avloppsrening (3/3): Varför tvångsanslutning?”, “VA (1/2): Skiter björnar i skogen?” och “VA (2/2): ”Mene mene tekel u-farsin”. Och Solvarm…”.
PPS. Förra sommaren “stängdes” barnbadet på Skräcklan. Var det avlopps- eller dagvatten eller var det på grund av Kanadagässens och andra fåglars invasion? Diskussionens vågor gick höga. Min teori är att det är fåglarnas fel och därför instämmer jag i kommunens tidigare uppmaning till alla vänersborgare som besöker Skräcklan:
“Vi vädjar till dig som befinner dig på Skräcklan. Ser du gäss så jaga ut dem i vattnet. Gåsen är känslig för störningar och kommer efter ett tag att välja en annan strand. Men framförallt, mata dem inte.”
Det gäller naturligtvis även fiskmåsar…
