En av Sveriges 542 miljardärer heter Sverker Lerheden. Han har blivit rik genom att ”driva upp” fastighetsbolag (Masmästaren) som han sedan sålt.
En större artikel i dagens UNT berättar om honom med anledning av att han skänkt 300 miljoner till forskning, varav 100 miljoner till Institutionen för ekologi och genetik vid Uppsala Universitet.
Till skillnad från Leif ”vad får jag för pengarna” Östlund menar Lerheden att han fått mycket av samhället. Som han uttrycker det så kan man ”inte bli rik utan samhällets strukturer, som utbildning”. Därför vill han nu som han uttrycker det ”betala tillbaka” till samhället. Dessutom tycker han (kanske också till skillnad från Östling och de flesta andra miljardärer) att ”det är roligt att ge, roligare än att få”.
Men Lerheden säger mer än så. Han menar att hans rikedom ”är en skänk från riksbankschefen Stefan Ingves och för att jag haft turen att vara med i lyckosamma projekt”. Han förklarar det med att det ”är Riksbanken och penningpolitiken som gjorde det möjligt att få ett måttligt eget kapital i Masmästarna att växa till 2,7 miljarder kronor”.
Han avrundar:
Vid finanskrisen 2008 gödslades det med pengar över oss bemedlade. Det är konstigt att det inte blivit revolution.
Jag vet inte riktigt vad Lerheden menar med revolution, men det är ett ovanligt uttalande från en av de riktigt rika i samhället. Fast även om det naturligtvis är bra att pengar kommer tillbaka till samhället och att det finns miljardärer som Lerheden, så kan jag inte låta bli att tänka att det vore betydligt bättre ifall samhället inte ”gödslade med pengar över de bemedlade” och att mer av pengarna istället kunde användas till olika välbehövliga förstärkningar av välfärden. Men det är kanske en tanke som av många både miljardärer och andra makthavare skulle uppfattas som just revolution….
