Franskt presidentval.
Emmanuel Macron är för märkvärdig för att debattera och Le Pen äter sig ifatt honom… Jisses! Vad händer då med EU?
Elin Wägner skrev så här: ”Kupper och erövringar underlättas när trådarna är samlade i en hand, och med ett grepp kan flyttas över i annan.”
Tänk efter! Om tio år kan EU domineras av krafter som leds av sådana som Marine Le Pen och Victor Orban. Den som följer med det minsta lilla i debatter i europeiska länder kan se att det inte är omöjligt.
I boken VAD SKA VI HA SAMHÄLLET TILL? skriver jag så här:
”Med gemensam lagstiftning och marknad som övervakas av gemensamma institutioner skall ett ömsesidigt beroende och en ömsesidig nytta växa fram mellan länderna inom Europeiska Unionen.
Tanken bygger på att en dynamisk process skall landa i en gemensam norm som skall grundas på mänskliga rättigheter och demokrati.
Men tänk om den dynamiska processen tar en annan riktning? Hur skulle EU utvecklas om de auktoritära och främlingsfientliga tar över den organisation som är skapad i namnet av demokrati och mänskliga rättigheter? Om allt fler topposter börjar, efter fullt legitima demokratiska val, tillföras sådana som gillar auktoritära system?
Om vi får demonisering istället för demokratisering? Om vi får Orbanisering av lagstiftningen och Lepenisering av övervakningen?
Om allt fler trådar är samlade »i en hand, och med ett grepp kan flyttas över i annan«, så finns risken att de onda tar över den färdiga organisation som var skapad med goda föresatser. I demokratins, och de fria valets namn, har sådant hänt förr.
Utifrån detta perspektiv anser jag att mycket av den förda EU-politiken är naiv.
Varför är det så få som vill föra en debatt om riskerna med att bygga upp en gemensam byråkrati och en gemensam organisation trots att främlingsfientliga krafter onekligen flyttar fram sina positioner?
En beredskap, en plan B, är nödvändig. En option om att kunna lämna unionen bör finnas. Det är inte detsamma som att vara motståndare till samarbete, samverkan eller ens överstatliga beslut i enskilda sakfrågor.
Det handlar om att den politiska majoriteten i en union kan gå vilse. Att sådant som mänskliga rättigheter och yttrandefrihet – ja, till och med den retoriska markeringen om allas lika värde – kan visa sig vara en parentes i Europas historia.
Det handlar, kort sagt, om insikten att även ett bygge med goda avsikter kan förvandlas till dess motsats. Och tro inte att ett samhälle som bygger på hat och rädsla någonsin – hur berikad och belönad just du än skulle råka bli – kommer att ge dig ett värdigt liv.
Jag ska erkänna att jag inte var den mest entusiastiske EU-motståndaren när debatten om svenskt medlemskap i det som då kallades EG sköt fart. Jag var visserligen språkrör för Miljöpartiet som stod på nej-sidan inför folkomröstningen 1994. Men det var Per Gahrton som var den stora eldsjälen som såg till att debatten tog fart.
Det som fick mig att intensivt och helhjärtat stå på barrikaderna för ett Nej i folkomröstningen var ett upprört samtal från min frisör i Katrineholm. Han deltog i en studiecirkel med TCO:s valmaterial. Där hade han läst följande:
»Det är klart att vi tillhör Europa, det har vi alltid gjort. Fast nu håller de ju på med det där EG. Som inte vi är med i och som är något mer än bara ett handelsutbyte. Vi är med i EFTA istället. Det känns inte likadant. Utan gemenskapen. Det gör det inte… Vi har samma kulturarv, samma demokratiska grundvärderingar som resten av Europa. En sådan enkel sak som att vi alla har bröd – inte ris eller couscous – som basföda, förenar oss. Eller att vi så gott som alla har samma Gud. Vi är helt enkelt rätt lika.«
Det var detta som fick mig att engagera mig med hjärtat i den där folkomröstningen. Risken fanns ju att det som påbörjades med goda avsikter skulle kunna övertas av dem med onda avsikter. Av de som på fullt allvar menar att den som har bröd till basföda tillhör ett Vi, medan den som har ris eller couscous till basföda tillhör ett Dom.
Då är vi där igen. I den kollektivism som heter rasism.”
VAD SKA VI HA SAMHÄLLET TILL? finns på bibliotek, lokala bokhandlare och hos nätbokhandeln. Om du kommit ända hit – tack för att du läst! – kan du dessutom köpa signerade ex till lägre pris (190 kr inklusive frakt) om du beställer via provoka@telia.com.
.png){kind=link}