Max Webers politiska liv kan, säger Keith Tribe, delas in i tre perioder, den första och andra avdelade av hans långa sjukdomsperiod 1897-1903, och den andra av det första världskriget. Periodiseringen blir då 1892-1897, 1903-1914, och 1914-1920. Den första perioden är en av engagemang i institutioner i post-Bismarckianska Tyskland: Verein für Sozialpolitik, Evangelisch.-soziale Kongress, Alldeutscher Verband. På kongresser och möten med dessa organisationer uppträdde Weber som en offentlig talare som gjorde politiska analyser och argument. Under den andra perioden var Weber mer snävt akademisk: engagerad i universitetets rekryteringar, redigera tidskrift, engagemang i en sociologisk organisation för Tyskland. Med första världskriget blir Weber mer utåtriktad och politisk igen. Det finns också kontinuiteter i Webers politiska tänkande över alla perioderna: teman som ”disenchantment”, en ”politik fri från illusioner” och ”nationalism”, men Tribe menar att vi ändå måste förstå Weber i hans samtida politiska kontext. Tribe vill belägga detta argument genom att undersöka Webers engagemang i och forskning om preussiskt jordbruk under åren 1892 till 1897. Syftet är att ”show that his extensive engagement with the rural labour question, internal colonisation and the Junker estates was stimulated by, and more importantly is demonstrative of, a basic political orientation” (s. 182).
Ett huvudperspektiv på det tyska riket från 1871 och framåt har åtminstone sedan det sena 1930-talet varit: hur var nazismen möjlig? Man har sökt orsaker till nazismens kommande till makten i riket som skapades 1871, vilket redan Gerschenkron i hans Bread and Democracy in Germany, publicerad 1943, exemplifierar väl:
”The primary purpose of this study is to show, first, how, before 1914, the machinery of Junker protectionism in agriculture, coupled with the Junker philosophy – the true forerunner of the Nazi ideology of our days – delayed the development of democratic institutions in Germany; and second, how the Junkers contrived to escape almost unscathed the German Revolution of 1918 and how this fact contributed to the constitutional weakness and subsequent disintegration of the Weimar Republic.”Tre centrala element i denna analys, säger Tribe, är: (a) Junkrarna som ekonomisk bas, (b) Junkrarnas hegemoniska roll i tysk kultur, och (c) ”the consequent ’uneven’ development of the German nation, a progressive industrial power with an authoritarian and non-democratic political structure.” (s. 184) Det sista elementet utvecklades redan av Veblen 1915 och utgår från en västlig, egentligen brittisk, modell som ”normal”, där ekonomisk utveckling kombineras med demokratisering. Eckart Kehr menade 1932 att borgerligheten i Tyskland ”feodaliserades”, ett begrepp som han lånade från Webers skrifter från första världskriget. ”Instead of assuming the role of a historically progressive force, the bourgeoisie allowed themselves to become suborned by Junker culture; specifically, adopting Junker militarism in the form of the reserve officer corps (Kehr, 1965, p. 99).” (s. 185) Landet regerades av en koalition av råg och järn där tullar skyddade den inhemska spannmålsproduktionen, och imperialismen användes för att avleda internt missnöje t ex från arbetarklassen. Tribe är kritisk mot den långsiktiga teleologin i denna historieskrivning, som han menar också Mommsen (1974) i sin stora studie av Webers politik faller till föga för, och håller med Geoff Eley (1978) i dennes kritik av Kehr och Wehler på denna punkt. Även Max Weber, menar Tribe, hade hållit med här: Weber såg faktiskt de ekonomiskt mest avancerade av godsägarna i Öst som de mest politiskt farliga.
referens
Keith Tribe (1983) ”Prussian agriculture—German politics: Max Weber 1892–7”, Economy and Society, 12:2, 181-226.