Djurgården är hjärta. Att aldrig ge upp. Att stå upp. Det var det jag lärde mig som barn när jag gick på Djurgårdens matcher. I fotboll. I hockey. Kämpa. Aldrig ge upp. Lag. Sigge Parling på mittfältet. Tjalle Mild. Knivsta. Sen kom Kim. Och nu Magne. Personifierar det som är Djurgården.
Hjärta, alltid göra sitt bästa, aldrig ge upp, slita, komma igen, järnkaminer med finlir som tillbehör. I fotboll kan man se det än idag.
I hockey har det – det är så det känns – varit ont om det. Kanske orättvist, ibland har det sett ut som inköpta legoknektar som saknar nästan allt som är Djurgården. Och så gick det åt fanders. Det har det gjort förr också. Men då har man byggt igen, på det som är kärnan. Krävs styrelse som förstår vad Djurgården är och ska vara.
Bosse Andersson, sportchef för fotbollslaget är en byggare som begriper vad Djurgården ska vara. När får hockeylaget en sådan kraft än en gång? Hockeylaget har haft det. Han hette Putte Karlsson. Han fattade.
Men: Djurgården – alltid, oavsett.
Jaha, tänker du, vad var det här nu då? Finns väl viktigare saker att skriva om. Jo, det gör det. Världen är galen. Men hjärtat kan slå också för det mindre viktiga. Rött, gult och blått. Blårandigt.
Jag är uppfödd som djurgårdare. Min far uppmanades av sin läkare att inte gå på derbyn mellan Djurgården och AIK. Han hade hjärtproblem. Morsan sydde en blårandig Djurgårdströja, med Knivstas nummer på ryggen, som jag fick som julklapp när jag var sex år. Med den sprang jag, sprang, sprang. Stod med morsan på Johanneshovs Isstadion när snön vräkte ner och Tumba drog till sig pucken bakom eget mål och sololirade sig igenom hela motståndarlaget och satte pucken i nättaket.
Sånt sätter sig i minnet, framkallar fortfarande värme och leende. Lasse Björn – hockeybacken som bildade par med Roland Stoltz – kom med varor till familjeföretaget som tillverkade och sålde termometrar. Jag cyklade ut till Knivstas färgaffär med paket fyllda med ABES-termometrar som han beställt. Fick Leif Chappe Erikssons bild i askarna med de äckliga små sockertabletterna.
Djurgårdshjärta, fånigt kan tyckas, Visst. Men likt förbannat: Djurgårdshjärta som klappar. Nästa säsong spelar hockeylaget inte i SHL Men: alltid, oavsett. Glöm aldrig, det gäller lagsporter som politik: Ingen är bättre än laget. Och laget byggs av hjärta.
När laget – det må gälla lagidrott eller politik – saknar hjärta går det lätt utför. Det ska gå utför.
Grattis Timrå.
