Nog känns det konstigt. I familjen ska vi få 2000 kronor av staten för att vi har två bilar – en elbil som används, en diesel som mest står.
Innan dessa två tusenlappar skall skickas till oss har vi fått 50% av installationen av laddare till elbilen bekostad av staten, rutavdrag för solpanelsanläggning och vi inväntar att 70 000 kronor skall anlända som elbilsbidrag. Och till våren betalas elbidrag ut – trots att vi haft samma fasta elpris som de senaste åren.
Jag har en pension som ligger exakt på medelvärdet för män, till det kommer en del frilansarvoden. Lena har ett hyggligt välbetalt jobb som studierektor. Frågan är om staten verkligen ska ge bidrag för allt möjligt till sådana som oss. Är det rimligt?
Jo, vi kan – och gör också så – skicka pengar till olika organisationer som gör nytta där det behövs. Men frågan kvarstår: ska överklass och medelklass överösas med bidrag och avdrag av alla möjliga sorter?
Vi som inte bor i hyresrätt har dessutom möjlighet till rotavdrag för allt möjligt annat – ett avdrag som är att se som ett bidrag som ökar värdet på bostäder som ytterligare ökar de ekonomiska klyftorna mellan människor. Det gäller förstås bara oss som har råd att göra investeringar – man måste ha en del för att få mer.
Inför valet kommer medierna att göra listor på vilka som vinner på vilka partiers förslag. Och sedan förväntas vi rösta på det som gynnar oss själva mest. Tänk längre än så. Tänk helhet.
De system som byggts upp har alltmer kommit att inriktas på att det gäller för var och en att sko sig så mycket som möjligt. Men så kan vi inte hålla på om vi ska ha ett gott samhälle tillsammans.
PS! Hur skulle det vara om vi istället för alla dessa avdrag och bidrag såg till att höja grundavdraget rejält med riktlinje att alla som har mindre än en genomsnittlig inkomst ska vinna på det?
