Tryck ”Enter” för att hoppa till innehåll

PM om lögner…


 
 

PM  Nilsson – som ljög för polis och havs- och vattenmyndigheten – och hans chef (statsminister
Kristersson) väver in sig alltmer i en sörja av lögner, bortförklaringar och allt mer pinsamma värderingar som går ut på att fint folk må ha dålig vandel, medan mindre fint folk fan i mig inte ska ljuga för polis och myndigheter.

Jaja, det är väl, som jag skrev häromdagen, en del av borgerlighetens diskreta charm. Som också, det ska sägas, många borgerliga väljare vrider sig av olust inför.

Frågan om lögn är alltid intressant. Den politiker som inte ljuger om en förestående devalvering kan kosta sitt land mycket.

Men lögnen äter sig också lätt in som en del i den politiska taktiken. Givetvis i säkerhetspolitiken där lögn är en förutsättning om man vill behålla några vänner – skulle till exempel en ledande politiker få information om att det var USA som lät spränga oljeledningarna Nordstream 1 och 2 så skulle den politikern förneka kännedom om medierna frågade. 

Medierna själva ljuger också förstås, ibland av taktiska skäl. Det gäller inte minst redaktioner som ringer runt och vill få debattörer till sina program, då är det fiffigt att säga att de som ännu inte tackat ja redan lovat att komma eftersom det är lockande för andra att också komma då. Gissa om jag varit med om sånt…

Och förresten: om en redaktion lagt ner massor av tid och engagemang på en story eller upplägg som i sista minuten visar sig inte hålla – nog händer det att man kör ändå. Gissa om jag varit med om sånt. Och gissa om jag tror ett enda smack på vad de journalisterna – som kan vara hur duktig som helst – säger… Kanske någon av dem läser det här.

Givetvis är lögnen en del av företags kommunikationsstrategi. Bestämmer sig företaget för att alltid förneka mutor så är det detta som gäller hur mycket mutor man än betalat ut. Sanningen underställs det taktiskt motiverade. Egentligen skulle det bara behövas en hygglig AI för att kommunicera bästa möjliga lögn.

Adam Smith, nationalekonomins liberale fader, menade att marknadsekonomin bara fungerar under två förutsättningar: att man inte vill skämmas inför Gud och att man inte vill skämmas inför sin granne. Gud är det inte mycket bevänt med nuförtiden, och grannen spelar ingen roll i en globaliserad ekonomi.

Det mesta i modern marknadsföring går ut på att bedra medmänniskor, lögnen i dess vidaste form är ett bra verktyg för detta. Ett gammalt klassiskt exempel från bilbranschen: det genomfördes en mångmiljonerskampanj där det hävdades att nittio procent av utsläppen försvinner om man skaffade sig en ny bil med katalysator. Konsumentombudsmannen skrev till kampanjledarna och berättade att det var lögn, men bilbranschen brydde sig inte utan hänvisade (det är faktiskt sant!) till sin mänskliga rätt att ljuga i reklam..

Den lönsamma lögnen är en grundbult för marknadsekonomin på samma sätt som den politiska lögnen var en grundbult i de socialistiska staterna.

Den största lögnaren får bäst betalt och uppskattas mest i många branscher. Bland de största lögnarna finns försäkringsbolagen som försöker ge sken av att de kan garantera en pension för den som redan i unga år avsätter en del för pensionssparande. Som om försäkringsbolag kunde garantera värdet på siffror som bokförs på ett konto. Som om försäkringsbolag hade någon som helst aning om hur samhället ser ut om fyrtio år!

– Jamenherregud, sa försäkringsgurun med den vackra smokingen när vi sågs under en sådan där middag där de inbjudna placeras vid borden i organiserad hackordning. Så kan du väl inte resonera! Med den kunskap vi har idag kan vi garantera en god pension. Men ändras nuläget så ändras vår bedömning…

Han har avgått nu och slipper ta något ansvar. Så fiffigt.

Lögnen har alltid fascinerat människorna. Redan de gamla grekerna funderade över lögnen. Kretensaren Epimenides hävdade att alla människor från Kreta ljuger. Om påståendet vore sant, så ljuger han. Alltså måste påståendet vara falskt. Eubulides från Megara hävdade att han ljuger. Men det kan bara vara sant om det är falskt. Ännu en lögnparadox hittar vi när Platon säger att Sokrates har rätt och Sokrates hävdar att Platon ljuger.
 

En sak är säker: PM Nilsson kommer att gå till historien som den som fick Sveriges statsminister att tycka det är godkänt att ljuga för polisen.
 
 

Kommentarer är stängda.

Generated by Feedzy