Tryck ”Enter” för att hoppa till innehåll

Radikala metoder gynnar klimatrörelsen

Även om radikala aktivister som använder sig av ickevåld ofta förlöjligas och hatas finns det lite bevis för att deras taktik har negativa konsekvenser för den övergripande rörelsen.

Radikala aktioner inom klimatrörelsen ökar i popularitet. Från Just Stop Oil i Storbritannien och Save Old Growth i Kanada till Letzte Generation i Tyskland, finns en våg av aktivister som använder allt mer störande aktioner med krav på klimRatåtgärder. Dessa metoder inkluderar att kasta soppa på en van Gogh-målning, att hungerstrejka eller blockera motorvägar under rusningstid.

Varför tar folk till dessa aktioner? Den vanliga uppfattningen bland aktivister är att konventionella metoder har misslyckats med att åstadkomma någon meningsfull förändring i klimatfrågor. Rapport efter rapport beskriver hur vi är på väg att överskrida globalt överenskomna mål på 1,5 grader, och kommer med stor sannolikhet att gå över 2,5 grader. Detta får katastrofala följder för miljontals människor runt om i världen, som översvämningarna vi redan kan se i Pakistan eller extrema värmeböljor i Indien. Med tanke på hur illa det kan gå för dem i det globala syd –  som har minst resurser tillgängligt för anpassningar – är det inte förvånande att aktivister tar till allt mer radikala tillvägagångssätt i försök att rädda liv.

Trots de ädla målen brukar allmänheten inte gilla dessa protester. Aktivister hör ofta orden: ”Jag stöder ditt mål, men inte din metod”. Det är ganska förståeligt – de flesta människor tycker inte om att få avbrott i sina liv. Men trots stort ogillande från allmänheten är aktivisterna övertygade om att dessa radikala metoder är nödvändiga och effektiva.För att förstå varför de tycker detta måste vi titta på några tidigare fall av framgångsrik social förändring, såväl som några relevanta akademiska belägg.

Fortsatt stöd för politiken

Först måste vi förstå vilken teori om förändring som radikala aktivister använder sig av. Är det så att de försöker öka medvetenheten om en fråga, inspirera människor att gå med i rörelsen, påverka opinionen, bygga upp stöd för sin politik eller något helt annat? Jag tror att det är en blandning av allt ovanstående. Men det finns en sak som aktivister vanligtvis inte bryr sig om – hur mycket folk gillar protesterna eller demonstranterna själva.

Varför bryr sig inte aktivister om att bli omtyckta? Jo, för det verkar inte påverka huruvida folk stöder ditt mål eller inte. Social Change Lab, den ideella forskningsorganisationen jag driver, beställde några opinionsundersökningar för Just Stop Oils ordningsstörande kampanj i april 2022. Vi fann att över 60 procent av den brittiska allmänheten hade hört talas om kampanjen, men att stödet för Just Stop Oil minskade sett över våra tre undersökningar. Endast 18,1 procent av de tillfrågade sa att de stödde Just Stop Oil-protesterna. Trots detta hittade vi ingen minskning av stödet för klimatpolitiken i allmänhet med hänvisning till Just Stop Oil, eller någon minskning av tron på klimatförändringarna som en global nödsituation.

Detta är rimligt – skulle det verkligen leda till att stödet för klimatpolitiken minskar om du inte gillar en viss grupp klimataktivister? Förmodligen inte, eftersom det skulle vara ett destruktivt drag, givet att klimatförändringar sannolikt kommer att påverka oss alla på något sätt.

Sittstrejk på Birger Jarlsgatan i centrala Stockholm i april 2022. Här har medlemmar från Extinction Rebellion limmat fast sig i gatan. Foto: Paul Wennerholm/TT

Radikalt inte dåligt

Andra studier har också visat att stödet för klimatpolitiken inte minskar som ett resultat av radikala ickevåldsprotester. Detta kan se annorlunda ut för metoder som gränsar till våld – där syns oftare en minskning av allmänhetens stöd. Men om man lägger våldet åt sidan verkar det finnas få belägg för att radikala ickevåldsmetoder faktiskt får negativa konsekvenser för rörelsen i stort.

Istället för att mäta saker som inte spelar någon roll för rörelsens framgång, till exempel om allmänheten håller med om en viss protest eller metod, kan vi undersöka viktigare variabler, som stöd för en viss politik och viljan att engagera sig i den bredare rörelsen. Jag går in på mer avgörande negativa konsekvenser i slutet av den här artikeln, men först kan det vara bra att undersöka de potentiella fördelarna som är förknippade med mer radikal taktik:

1. Mer uppmärksamhet för ditt problem

○ Det kan tyckas uppenbart, men det är värt att upprepa. Radikal taktik, som per definition är handlingar som är något utöver det normala, får mycket mer uppmärksamhet än mer återhållsamma. Små protester med några plakat och folk som skriker är vanliga, men hur ofta ser du två personer klättra upp i en 150 meter hög bromast för att blockera en olje-transport? Det sistnämnda har mycket större nyhetsvärde. Det är inte ofta som klimatprotester blir virala internationellt, men att kasta soppa på en van Gogh-målning blev det och fick nästan 50 miljoner visningar bara på Twitter. Även om de flesta tidningsartiklar fokuserar på din metod (till exempel att kasta soppa) och inte din fråga (klimatförändringar), uppmärksammas klimatfrågorna sannolikt mycket mer än genom en traditionell protest. Om du tror på psykologiprofessorn Colin Davis så kallade uppmärksamhetsteori om förändring kan ökad uppmärksamhet för en fråga leda till större stöd från allmänheten.

Ökad uppmärksamhet ger också andra positiva effekter, såsom så kallad ”agenda-seeding” [ung.  agendasättande]. Omar Wasow, professor i statsvetenskap, finner att ickevåldsaktivism under medborgarrättsrörelsen 1960–1972 påverkade den allmänna opinionen, mediebevakningen och kongressens debatt om medborgerliga rättigheter positivt. Wasows analys visar att protester för medborgerliga rättigheter ledde till en kraftig ökning av den amerikanska allmänheten som ansåg att medborgerliga rättigheter var en viktig sak, såväl som medie-rubriker som hänvisade till medborgerliga rättigheter.

En annan forskningsartikel går ännu längre och finner ett direkt orsakssamband mellan storleken på en protest och lagstiftning, när man tittar på 20 år av protester och lagstiftning i Belgien, i 25 olika frågor. I korthet visar författarna att stora protester kan öka sannolikheten för att lagstiftning antas, och antalet protester hade en orsaksmässig inverkan på regeringsbeslut.

Därmed inte sagt att all uppmärksamhet nödvändigtvis är bra uppmärksamhet. Brittiska Extinction Rebellion genomförde vid ett tillfälle en ordningsstörande aktion i vad som huvudsakligen var ett arbetarklassområde som genererade flera otäcka filmklipp av aktivister som släpades av tåg och som skällde ut allmänheten. Detta var sannolikt dåligt för deras mål, och kanske till och med den brittiska klimatrörelsen överlag, genom att måla upp klimataktivister som en privilegierad medelklass (även om detta inte nödvändigtvis är sant).

2. Ökat stöd till moderata grupper

○ Ett annat mer subtilt sätt som radikal aktion kan främja målen för en övergripande rörelse är genom en mekanism som kallas den radikala flankens effekt.

Detta syftar på när radikala metoder, som de som används av Just Stop Oil eller Last Generation, kan öka stödet för klimatrörelsens moderata delar, som Friends of the Earth eller 350.org. Mekanismen för detta är ganska intuitiv: När allmänheten utsätts för en grupp som verkar särskilt extrem, verkar det rimligt att stödja mer moderata grupper i jämförelse.

Denna teori är historiskt sett relativt väl dokumenterad. Herbert Haines, sociologiprofessorn som myntade termen den radikala flankens effekt, fann att detta visades i den amerikanska medborgarrättsrörelsen på 1960-talet. I en studie av donationer till de sju stora medborgarrättsorganisationerna från 1952–1970, såg han hur det ekonomiska stödet under medborgarrättsrörelsens mest radikala aktioner  i början av 1960-talet ökade med nästan fem till sju gånger sin ursprungliga storlek — mestadels från grupper inom den vita eliten.

Och inte bara det, han såg dessutom att de moderata grupperna fick större del av dessa nya donationer än de radikala grupperna. Han hävdar att dessa bevis delvis går emot föreställningen om en ”vit motreaktion” där medborgarrättsrörelsen förlorade stöd från vita på grund av svart militans. Det har förekommit liknande argument för suffragetternas radikala agerande, vilket skapade stöd för suffragisterna (en mer moderat del av kvinnornas rösträttsrörelse).

Senare experimentell forskning backar också upp teorin om en radikala flankers effekt. Brent Simpson, professor i sociologi vid University of South Carolina, genomförde en studie som fann att radikal taktik som används inom miljö- och djurrättsrörelsen kan öka stödet för mer moderata grupper. Men dessa fynd har hittills bara hittats för radikala flanker som använder ickevåld, inte radikala flanker som använder våld. Till skillnad från radikala flanker som använder ickevåld finns det vissa belägg för att radikala flanker som använder våld, som skadar människor och inte bara egendom, kan skada stödet för ett fråga.

3. Positivt påverka allmänhetens attityder

○ Extinction Rebellion används ofta som sinne-bild för ordningsstörande klimatåtgärder, och blev känt över hela världen för att ha blockerat centrala London tio dagar i rad. Oberoende Yougov-undersökningar visade att andelen människor som anser att miljön är den viktigaste frågan som Storbritannien står inför ökade dramatiskt under denna tvåveckors-period av ordningsstörningar, från ungefär 18 till 28 procent. Liknande undersökningar av Ben Kenward, lektor i psykologi vid Oxford Brookes University, gav snarlika resultat.

4. Större vilja att ta del  av viss aktivism

○ Social Change Labs undersökning från april 2022 av Just Stop Oil, som inte fann några negativa effekter på stödet för klimatpolitiken eller på frågan om klimatförändringar, såg där-emot vissa lovande resultat. Vi såg en liten ökning med 1,7 procentenheter i antalet personer som sade att de var villiga att vidta olika former av klimatåtgärder, vilket motsvarade en ökning med 2,3 miljoner människor i Storbritannien. Specifikt sade folk att de var mer benägna att prata med vänner och familj om klimatförändringar, lobba lokalpolitiker eller delta i en tillståndsgiven klimatprotest.

Men det finns fortfarande mycket vi inte vet. Detta är ett forskningsområde som är i sin linda och många frågor är än så länge obesvarade. En sådan fråga är de negativa konsekvenser som radikala aktioner kan leda till, såsom ökad statlig repression, både mot individer och den bredare rörelsen.

För effekter på en bredare rörelse kan vi titta på hur Extinction Rebellions och Insulate Britains ordningsstörande protetster ledde ledde till en ny polislag i Storbritannien som slår mot protester, och som kan ge högre straff för demonstranter som utövar ickevåld. En liknande lag antogs efter kampanjen Stop Huntingdon Animal Cruelty mot ett djurförsökslabb i Storbritannien i början av 2000-talet. Om vi fokuserar på individer ser vi att deltagandet i 2011 års protester i Egypten ledde till det långa fängslandet av aktivisten Alaa Abdel Fattah. Sådan repression kan avskräcka aktivister från att engagera sig i en rörelse, att en rörelse minskar i storlek och engagemang – en oroande konsekvens för folkdrivna kampanjer.

Dessutom finns det fall av radikala ickevåldsaktioner som kan minska allmänhetens stöd för den övergripande rörelsen (tänk Extinction Rebellions ifrågasatta aktion vid tågstationen) – men vad är det som gör en ickevåldsaktion för ”extrem”? Handlar det om vem de stör, som folk ur arbetarklassen som försöker ta sig till jobbet, eller eller handlar det om att handlingslogiken är svag, där protesten inte alls är relaterad till den fråga de kämpar för? Faller den senaste tidens aktioner som riktas mot välkänd konst under denna negativa kategori eller fungerar de?

Men vissa saker vet vi. I närtid hatas och förlöjligas radikala demonstranter ofta. Peter Tatchell, en framstående brittisk gayaktivist, kallades en gång ”den mest hatade mannen i Storbritannien”. Suffragetterna förlöjligades och användes som argument för att neka kvinnor rösträtt. Över 60 procent av amerikanerna hade negativa åsikter om Martin Luther King Jr 1966, under medborgarrättsrörelsens gyllene år. Men i alla dessa fall fick dessa modiga aktivister upprättelse – med ett samhälle som nu ser tillbaka på dem som moraliska hjältar, vilka lagt ut riktningen mot en mer rättvis värld. Frågan blir då — kommer dagens radikala klimataktivister att få rätt på samma sätt?■

James Ozden är grundare och chef för Social Change Lab, en ideell organisation som bedriver forskning om sociala rörelsers påverkan och strategier. Han har varit involverad i utformningen av kampanjer för Extinction Rebellion. 

Översättning: Jan-Åke ErikssonTexten är tidigare publicerad av Waging Nonviolence

The post Radikala metoder gynnar klimatrörelsen appeared first on Tidningen Global.

Kommentarer är stängda.

Generated by Feedzy