Ibland blir jag nästan stum av hur korkad en partiledning kan vara.
Något mer kontraproduktivt än Liberalernas agerande i frågan om misstroendeförklaring mot Morgan Johansson lär vara svårt att hitta i den svenska riksdagens samtidshistoria.
Så här:
1. Sverigedemokraterna riktar misstroendeförklaring mot Morgan Johansson.
2. M, KD och L hänger på.
3. Men de nöjer sig inte med att som skäl ange att Morgan Johansson ska fällas – på mer eller mindre goda grunder – i KU för en del uttalanden han gjort, utan för den politik regeringen fört.
4. Därmed kan statsminister Magdalena Andersson göra frågan till en misstroendeförklaring mot hela regeringen – vilket inte var oppositionens syfte.
5. Därmed kommer plötsligt Natofrågan in i debatten.
6. Skälet till det är att Amineh Kakabaveh blir ”vågmästare” och regeringen har gett henne löften som Turkiets president Erdoğan starkt ogillar.
7. Plötsligt tvingas socialdemokraternas partisekreterare offentligt säga att alla löften till Amineh Kakabaveh om att stötta kurdiska grupper som Erdoğan ser som fiender/terrorister ligger fast.
8. Vilket ger Erdoğan vatten på sin kvarn, hävda att Sverige envisas med att stötta terrorister och anledning att vara än större motståndare till svenskt medlemskap i Nato.
9. Det parti som mest av alla, och längst tid av alla, förespråkat svenskt medlemskap i Nato är Liberalerna som genom att stötta misstroendeförklaringen gav Amineh Kakabaveh huvudrollen och därmed försvårar för Sverige att bli medlem i Nato.
10. Hur i herrans namn kan en erfaren politiker som Johan Pehrson bära sig så oändligt taffligt åt?
11. Tja, det är väl bara att tacka och ta emot för oss som är motståndare – eller i vart fall är mycket tveksamma – till svenskt medlemskap i Nato.
12. Politisk strateg skall aldrig skjutas från höften. Det var precis det som Johan Pehrson gjorde när han snabbt som ögat, liksom Kristersson och Busch, uttalade stöd för SD:s plötsliga initiativ om misstroendeförklaring. Taffligt är bara förnamnet.
.png){kind=link}